Gins blogg

Idag fick jag ryck och röjde hela köket. Bort med disk, bort med allt! Jaa.. och äntligen bort med adventsljusstaken och tomtarna i fönstret *skäms* Imorgon måste jag ta bort granen! *skäms ännu mer* Jag har åtminstone ställt in den i sovrummet så att inga gäster har sett att den fortfarande varit uppe (thank god för plastgran!) tänk att det ska vara så svårt att få tummen ur, ibland.

Sitter med dotra sovandes i knät för tillfället. Ont i ryggen blir det, men bara hon blir frisk så får hon sova var hon vill!

Jag är så sur på mig själv! Sambon hade två tavlor av HR GIGER, som jag inte varit så förtjust i. Till detta hör att vi har en vägg i vardagsrummet som dessa tavlor skulle passa på.. kom jag på när sambon redan borrat upp två hyllor som jag sa att vi skulle ha där istället. hmm.. *känna mig dum* sa det till honom att tavlorna skulle varit fina istället för hyllorna. Då tittade han bara på mig och väste mellan tänderna : men nu sitter hyllorna där. OCh så var det med det.  Nu vet jag inte vad vi ska göra av tavlorna. Känns trist att ta ner dem i källaren med. Nu står de på golvet under hyllorna. Ser väl ok ut tack vare att de är så stora. Men lite känns det som att det hörnet är ofärdigt.
Bara att spara nya pengar! Tänk att alla idéer man har måste stjälpas pga pengar..

Det blev ingen bebis den här gången för sambons kompis. Falsk alarm. Men det var kul att få känna lite spänning i mitt liv ett tag! Haha..

Sambon har vänner över, sitter och ljuger lite hit och dit... så piper det i ena killens mobil. Kanske bebis på väg!! Jag tror jag blev mer ivrig än han att han skulle åka hem :) Lite blek var han allt stackarn när han gick nu. Stackarn.. fick mig att vilja dela med mig av min förlossningsberättelse. Inte ett dugg farligt beskriven!

Klockan 06:29 den 6 april 2007, 4 dagar över beräknat datum

vaknade jag med ett ryck! Det där! Det var en värk! Hade haft någon förvärk så där någon vecka tidigare, men inget ordentligt , det hade gått över så snart jag ställt mig i duschen, och min största fasa var att jag inte skulle känna skillnad på förvärk och riktig värk. Men det gjorde jag! Hur kunde jag någonsin tvivla?

Låg kvar i sängen och försökte vila lite, det har man ju läst att man ska göra, men hur lätt var det då? Inte lätt alls vill jag påstå, då värkarna kom med 10 minuters mellanrum och de var kraftiga!

Sambon jobbade natt, och hade inte ens slutat än, men jag tänkte vänta hem honom innan jag berättade för honom. Något kunde han väl ändå få veta face to face. (För er som inte vet, så fick han gravidbeskedet över telefon!) Gick upp, åt en ordentlig frukost, för med så här regelbundna värkar skulle jag väl ändå få snusa bebisnacke rätt snart? My bad.. Strax efter 07 kom sambon hem, ser mig sittandes i vardagsrummet och bara fryser till. "Hoppas du har fått sovit något i natt, för nu är det något på gång!" Säger jag glad som en lärka.

Han sitter uppe med mig ett tag, men sen säger jag åt honom att gå och lägga sig för att vila, han hade haft en ganska jobbig natt på jobbet. Och varför skulle han sitta och titta på mig? Jag ville ha en pigg karl när det väl skulle bli dags så jag lovade att väcka honom om något ändrade sig. Lade mig jag också, men jag kunde inte somna.. inte ens slumra. Låg på soffan och slötittade på tv, men kunde bara fokusera på att något var på gång, låg med tv-dosan i ena handen och klockan i andra! Äntligen!
 
Vid lunch gick jag på toaletten och när jag torkade mig så var den där: Den beryktade slemproppen. Utbrister "ja nu jävlar!" Går ut och väcker sambon och säger åt honom att jag tänkte ringa förlossningen för att höra vad jag skulle göra nu. "Ja, det låter verkligen som om något är på gång. Men stanna hemma ett tag till du. Tills du känner att du inte klarar det längre hemma". Vid 17 åkte vi in. Första gången. Suck. Bara öppen 2 cm. Trodde ju att jag skulle vara klar snart! Fick värktabletter och så fick vi åka hem igen. Sambon gick för att köpa varsin kebab. "med ris på min!" hann jag säga innan han gick . Här skulle kolhydratladdas! Jag skulle ju föda barn i natt! My bad..

kl 21 åker vi in igen. Värkarna kommer var 4 minut. Barnmorskan som kommer in är en kund från jobbet där jag jobbar. Pinsamt värre! Där fick jag ligga o fläka upp benen för henne. Min enda tanke var "har du ica-kort?!" Fortfarande bara öppen 2 cm. Min lilla tjej hade inte bråttom hon inte. Vi fick stanna kvar ändå, för att jag hade så ont. Fick ännu mer värktabletter och bricanyl för att kunna sova, och vi skrevs in på ett förlossningsrum med orden "kommer det in någon mer akut så får vi flytta er till bb istället"

Sov väl lite grann, inte så lätt när man väcks var 5:e minut av värkar. På morgonen mår jag jättedåligt pga bricanylen jag fått. Alldeles darrig hela jag. Mår illa. Blir ledsen, vad skulle jag få så starka tabletter för? Det värsta jag vet är att må dåligt. Men det var tydligen vanligt. Vid 16 tiden säger de åt oss att gå ut och gå för att snabba på det hela. Kom utanför byggnaden och några steg till, men sen gick vi tillbaka in.. Ville inte röra mig alls! Bara kura ihop mig i fosterställning i min säng. Och hur lätt är det egentligen att gå när magen drar ihop sig och hela kroppen bara vill rulla ihop sig till en boll. Måste ha sett bra roliga ut! :)

På kvällen är det olidligt och jag släpper på allt och storgrinar. En undersköterska kommer in och hämtar mer värktabletter. Jag vill inte ha mer värktabletter nu, tänkte jag, jag vill ha ut min bebis! Jag får bada i alla fall. Men jag blev så besviken på badkaren. Hade ju tänkt att sambon skulle bada med mig. Blev inget med det. Fick ju knappt plats själv med min jättemage. Där låg jag och förbannade vården för alla indragningar som gjorde att jag inte fick ligga i ett badkar där vattnet åtminstone kunde täcka min mage! Det var ju den som gjorde ont!

Sen kommer en barnmorska in och frågar vad jag vill ha för smärtlindring nu. Vaddå, tänkte jag, allt står ju i mitt brev. Ge mig bara det jag skrivit så är jag nöjd. Då hade jag redan provat och ratat lustgasen. Hela ansiktet domnade på mig och jag blev inte alls "nykter" så fort jag andades vanlig luft som alla sa att man blev. Obehagligt. Sambon kliver in och säger att jag inte vill ha sterila kvaddlar i alla fall. Då tittar bm på honom med ett "lilla gubben, lägg dig inte i det här"- uttryck i ögon o röst och säger åt honom att "det var hon faktiskt tvungen att fråga mig om". "ja men ge mig epiduralen då!" väser jag.

Hon går och ringer på en narkosläkare. Sambon är irriterad på henne och så är jag. Ligger bara och hoppas på att någon annan ska förlösa mig! Narkosläkaren kommer, och han var så rar! Berättade precis vad han skulle göra och så börjar han göra ordning sig. Då flörtar barnmorskan med honom! Så där riktigt fjortisaktigt. Jag blir så förbannad, men biter mig i läppen. 20 minuter efter att narkosläkaren gått, släpper värken! Himmelriket! Jag blev som en helt ny människa sa sambon. Själv minns jag att jag sa till läkaren att jag sympatiserade med kvinnan som ville gifta sig med sin narkosläkare!

Sover tre timmar tills jag vaknar av att något nytt händer i kroppen. Måste gå på toaletten. Men känner inte mitt högra ben! Väcker sambon försiktigt som studsar upp ur sängen och ringer på en usk:a. Han får hjälpa mig till sittandes i sängen, men så släpper han och då tippar jag! Låångsamt! Kändes väldigt konstigt och lite läskigt. Ångrade EDA:n då, precis som jag ångrade värktabletterna och bricanylen. Varför var jag tvungen att använda sånt!  Sambon fick hjälpa mig in på toaletten och att sätta mig ner på toasitsen. Här finns inga som helst hemligheter längre.. Blir undersökt när jag väl är tillbaka på rummet, jodå. Öppen 8 cm nu. Men samtidigt som jag blev glad att något äntligen händer så började det kännas hopplöst. Skulle jag aldrig få öppnas till 10 cm? Till råga på allt hade de en planch på väggen med hål som visade hur stora olika centrimeteröppningar var. Kändes lagom upplyftande att stirra på den, snart 48 timmar senare.

Klockan 06:00 går vattnet. "Antingen kissade jag på mig just, eller så gick vattnet" sa jag till Sambon. Usk:an fick komma in igen. Skulle hämta Barnmorskan. Hon kom inte. Ringde igen. Hon kom inte nu heller. Säger till sambon att jag ger mig fan på att hon väntar på att dagspersonalen kommer för att få slippa oss. Mycket riktigt. Kl 07 kommer ny personal in. Och bara av att se den barnmorskan i ögonen kände jag nya krafter strömma in i mig! Den andra barnmorskan kommer in för att önska lycka till. "ja tack du.. " morrar jag. 

Den nya barnmorskan undrar varför jag inte fått in någon cd-spelare på rummet, det stod ju i brevet att jag ville ha en ? Eh.. ja. just ja! Det hade jag helt glömt bort. Sambon sätter igång datorn och startar musiken jag valt ut. Hon kollar mig under tiden. ÄNTLIGEN, 10 cm! och nu känns det verkligen att någon vill ut! Hon får tömma blåsan på mig först dock. Huvudet hade varit så långt nersjunket att jag inte kunnat gjort det själv när jag var på toa.

De ställer ordning sängen, hon sjunger med i sångerna och smånynnar lite. Kändes oerhört skönt att det inte var den andra som fick ta hand om mig. Börjar med att jag får stå på knä i sängen. Underbar ställning, hade velat stå så hela tiden. Barnmorskan försöker sätta på bälte runt magen för att höra hjärtljuden, men hon hittar inte "lilla bus" någonstans. Hela tiden skriker min kropp "krysta, KRYSTA DÅ!!" men nej. Jag FICK inte. Ni som inte fått barn, föreställ er ur det känns att inte få göra något som hela kroppen bara skriker om. Det går inte. Det var helt.. galet! Hon ska då sätta de elektroder mot lilla bus huvud. Då hon utbrister "OJ! Där hade vi ju ett huvud! Nästa gång, då krystar du!" ÄNTLIGEN ! Igen. (tror det var jag och Gert Fylking då ) och jag krystar och jag krystar. Men inget verkar hända. Tycker jag då. Sambon står vid mitt huvud och baddar min panna, och håller min hand. Undersköterskan baddar min rygg. När jag står där med a***t i vädret kommer det in en annan usk:a. Kan ni gissa?! Jodå, ännu en kund från jobbet.. "hej hej" liksom . Skumt.  Men hon går rätt snart.

Musiken tystnar. Beordrar sambon att sätta på den igen. "Vad vill du höra då?" frågar han, söt som han är. "Jag skiter i vilket, bara det inte är Westlife" Han vänder på sig, jag får en värk, han bara sätter på nåt och det blev.. tadaa: Westlife. Det var en jobbig värk
 
Får lägga mig på sidan. Ingen bra ställning. Och hur fasen vänder man sig på smidigaste sätt när det känns som en melon mellan benen? tillslut hamnar jag då ändå i halvsittande ställning. Musiken är fortfarande på.

Vid ett tillfälle kör jag naglarna i Sambons hand. Aj, viskar han, och byter hand. Jag tänkte då vara lite rolig och skämta lite. (Vem f*n kommer på att skämta när man är på G att klämma ur sig en unge?!) ut kommer meningen from Hell. "Det kan du gott ha!" Och en sekund där bara tittade vi på varandra och jag tror att både jag och sambon väntade på att huvudet skulle börja snurra på mig. Barnmorskan bara skrattade åt mig.  medan jag trött försökte förklara mig.. "det skulle vara ett skämt!" Jag ville ju inte låta som en bitch!
 
Vid något tillfälle kände jag bara att jag inte orkade mer. Det var en smärta jag aldrig kunnat förbereda mig på att föda barn. Hur mycket föda barn böcker jag än hade läst! Men min underbara barnmorska hjälpte mig dock hela tiden, och använde även varma omslag. Underbar känsla! Vet inte om man brukar göra så, annars kan jag verkligen rekommendera det!

Tillslut, kl 09:36, behagade vår lilla bus att komma ut! 52 cm lång, 3705g och 6 dagar över beräknat datum. Såg direkt att det var en tjej. Blev inte förvånad alls, Jag hade ju vetat det hela tiden.. Barnmorskan (eller om det var undersköterskan, jag minns inte riktigt.. det är liksom lite.. suddigt här) säger åt Sambon att sätta sig om han vill. "Nej, det är bra jo jag tror jag sätter mig" säger han utan att andas  (och vet du? All smärta är som bortblåst)

När hon kommer upp på min mage är hon alldeles inbäddad, hon hade så mycket hår och för att hon inte skulle blir kyld fick jag lyfta på värmefilten för att se vem hon var. Och hon tittade tillbaka .. "heej" snyftar jag.. "hej Alicia" viskar jag tyst. Vi hade ju inte bestämt nåt namn än. Och var kom Alicia ifrån? Vi hade ju pratat om Alva och Mira? "Är det inte en liten Alicia,  älskling" viskar jag till Sambon. "jo" är allt jag får till svar.

Så bryter barnmorskan vårat moment och frågar vilken låt hon föddes till. Efter ett par sekunder fattar jag vad hon menar. Musiken är fortfarande i full gång. "With arms wide open med Creed" svarar jag hur klart som helst. Återigen skrattar hon.

Blir sydd med 2 stygn. Helt okej..

Vår underbara usk:a kommer in med världens finaste frukostbricka efter det att hon vägt och mätt Alicia, och Sambon har fått klä på henne hennes första kläder. (och den där fula hjälmen! Stackars barn.. hon har väl fått väl men för livet för att man tvingade på henne en sån där   ) Lite försynt säger hon att hon tog sig friheten att ställa på yoghurt också, bara för att jag sagt att jag var vrålhungrig. Det var den bästa frukosten jag fått i mitt liv!

Sen somnar vi som stockar både sambon och jag. Jag först efter att ha gråtit en skvätt. Hon var så vacker! Så liten och så vacker.. mitt hjärta kändes som om det skulle sprängas och jag blev förvånad över att de känslorna skulle komma så fort..

Hur jäkligt det än kändes, och hur ont det än gjorde, var det verkligen värt det! Nu sådär en 10 månader senare, kan jag redan tänka mig att skriva en sån här berättelse igen!

Måste komma på ett bra sätt att komma ihåg att lägga upp den här länken:


Har ni några tips? :)

Btw så har jag härmed gått ner till 1 kg under vad jag vägde när jag skrev in mig på MVC. Det är alltså -19 kg allt som allt på snart 10 månader. Bara lite till nu. Sen får jag vara nöjd. :)


(Observera att 14 kg av dessa tappade jag i samband med förlossningen. Jag har alltså inte gått på en superdiet )

Hej, mitt namn är Gin, och jag är ytlig.

Jag tror att alla människor är ytliga, vare sig vi erkänner det eller inte. Jag menar, t om de som sitter med svart hår och utsmetad kajal på torget.. de har lagt ner tid på sitt utseende. De är ju sällan, eller aldrig, som man ser någon som verkligen sticker ut, även i de gängen. Tänker.. typ helgon.net
 
Det jag har funderat på, kom jag på igår. Var och hälsade på en väninna på hennes jobb. J är alltid snygg! Och säger hon tvärtom, så har hon fel. Vad hon än gör är hon snygg. Hon behöver inte ens göra ordning sig så är hon snygg! Hon var snygg när hon var gravid, hon var snygg när hon just fått barn och nu.. nu är hon skitsnygg! Alltid fin i håret, nya kläder, häftiga kläder, armband, örhängen, smink. (hennes syrra har samma snyggo- gener! Vad orättvist livet är ibland)  Själv fattar jag inte riktigt hur hon har tid att göra sig så snygg varje dag? Jag hinner knappt duscha varje dag =/

Innan jag fick barn, byggde jag naglar som alltid målades i två olika färger eller var enkelt eleganta med fransk manikyr (även om den amerikanska manikyren är något snyggare.. inte lika vit. Så - där fick ni dagens tips av mig *ler* ). Använde örhängen (blev känd på jobbet som hon med de stora örhängena) halsband. Köpte nya kläder så snart vi skulle på krogen. Det var lika naturligt att sätta på sig detta, som att borsta tänderna på morgonen! Nu.. ja, här sitter jag i ett par trasiga jeans med målarfläckar på, och en hockeytröja.. Håret har växt ut så jag har ingen frisyr att tala om längre. Utväxten är a la White trash och det blir inte ens fint i hästsvans längre! och då är det illa!
 






Sminkar mig gör jag nästan aldrig längre heller. Eller jo, det gör jag. Men jag som har en sminkväska från Make Up Store som jag lagt åtskilliga tusenlappar på.. ja den bara ligger och dammar igen nu. Alla mina glitterögonskuggor, läppstift, läppennor, kristaller.. de bara ligger där - ensamma - övergivna. Redan som 10 åring stod jag i syrrans sminkväska och rotade, lekte mig fram till olika make uper. (shh, säg det inte till henne bara) Och det höll i sig - ända till nu. Lite concealer, rouge och mascara.. Om jag mot förmodan får för mig att sminka mig lite extra, känner jag mig som en transa på crack!

står just nu och domderar i den delen av köket. Det ska bli ugnsbakade potatisklyftor, (egengjorda), marinerad fläskfilé och tsatziki. Ibland är han inte dum att ha den där karln ;-) Själv sitter jag här och låtsas läsa recept.. hihi.

Mår fortfarande konstigt. Men hoppas det går över snart.. hatar att inte vara på topp!

Skulle ju bättra mig med bloggandet skrev jag ju sist, men jag vet inte vad jag ska skriva om riktigt.

Nu måste jag tydligen hjälpa till här hemma med! Men jag måste bara säga : jag älskar vår diskmaskin! Äntligen har vi ett kök som inte alltid blir belamrat med disk så snart man gjort något!

Jaja, hjälpa till var det. Plocka ur diskmaskin, duka, tända lite ljus för att sedan avslutas med middag och så chips framför en film! Idag blir det National Treasures 2. Hoppas den är lika bra som ettan..

känt mig lite låg de sista dagarna. Vet inte varför, det bara blir så ibland. Och då tappar jag allt intresse för vad dator heter. Därför har jag inte uppdaterat på länge. Ber om ursäkt för det. Ska skärpa till mig nu :)

Mår lite illa idag.. det kommer och går i vågor. Och nej, jag är inte gravid igen!! Man får ju inte vara kvinna i fertil ålder utan att vara gravid om man är illamående utan magsjuka, men så är alltså inte fallet :)

Men om man bortser från det och den tråkiga, nej tragiska, nyheten om Heath så då så har morgonen faktiskt varit bra. På mobilen hade skosoet skrivit och frågat hur jag mår. Hon vet att jag kan försvinna om något hänt eller om jag är i en svacka. Blev glad över att hon tänkte på mig. När jag slog på radion var första låten jag hörde den här,



och trots sjuk text så kunde jag inte låta bli att dansa! Underbar rytm. Sen ringde telefonen, en av mina vänner som också har barn, men som jobbar nu. Hon hade tagit åt sig av mitt blogginlägg om vänner, men jag sa att det inte var riktat åt henne. Hon och jag har ju faktiskt träffats flera gånger trots att hon jobbar. :)

Hon berättade att hon brukar läsa bloggen men sällan kommentera, men att hon gillar hur jag skriver. Att jag skriver roligt och att hon kunde känna igen sig och skratta högt ibland. Då blev jag glad och det värmde mitt hjärta att höra. <3 Jag gillar ju att skriva. Har skrivit sen barnsben, men det har blivit mindre och mindre med åren. Kanske skulle ta upp planerna på att skriva en bok, igen? Haha..

Slår på datorn och möts av denna tragiska nyhet. Idag är det sorg..

Jag måste säga att jag tycker det är oerhört tråkigt när man går skilda vägar som vänner. Även om det bara är för ett tag, att man har fullt upp med det som sker i sina egna liv, att det liksom inte passar in att träffas och umgås. Som nu när jag är mammaledig och alla andra jobbar. Även om jag är av åsikten att man gott kan lyfta på luren och slå en snabb signal för att höra hur den andra mår. Eller om man som jag, är en sms-missbrukare, bara skicka iväg ett "hej vi lever och mår bra, hur är det mer er?"

Visst skulle jag gärna vilja att man kunde sätta sig ner i flera timmar och bara prata om allt som händer i livet, men med småbarn går ju inte detta, hur gärna man än vill. Och det går ännu sämre om man dessutom jobbar. Jag förstår det, men tycker ändå att det är så ruskigt tråkigt att i vår tekniska tid inte ens kunna  få ett litet sms, eller mejl, eller ett hej på msn heller för den delen!

Förhoppningsvis hittar man väl tillbaka till varandra när livet återgår till det normala. (vad är det normala efter att man fått barn egentligen? ) Men frågan är om man verkligen orkar? Orkar man lägga ner energi igen på att hitta tillbaka, eller fastnar man i ekorrhjulet? Är det det som räknas att bli vuxen? För i så fall vill jag inte bli vuxen. Man får väl bara hoppas att det känns som förut när det väl sker. Om det väl sker. Jag är en ganska positiv människa i vanliga fall, så jag tror ju, hoppas ju, att det kommer hända. Men sanningen är väl den att det aldrig kommer att blir detsamma. Vilket är synd. Riktigt bra vänner hittar man inte så lätt. Det känns i hjärtat också när de man ansåg vara "vänner", numer visar sig bara vara "kompisar". Ni vet, man umgås och pratas, men alltid om samma saker, och inte så att man känner att "henne/honom kan jag ringa när som helst på dygnet om det skulle vara något". 

Jag har, och det är väl det som är själva anledningen till detta inlägg jag skriver, insett att en telefon går åt två håll. VILL någon ha kontakt med mig så hör man av sig. Jag har tröttnat på att vara den som hör av mig, som ringer eller messar och frågar hur det är med folk eller om vi ska hitta på något. Så jag har slutat med det. Och det känns skrämmande att min telefon kan vara tyst så länge. Kanske är jag själv inte en så bra vän som jag ville tro mig vara? En som man upskattar att man har omkring sig, men som inte saknas värst mycket när jag inte är det? Kanske. Vad vet jag? Jag lägger energi på dem som ger mig något tillbaka. Jag orkar inte ge energi utan att få batteriet laddat själv någongång. Eller är det bara jag som har trott mig vara en sådan som laddar? Jag kanske själv är en energi-tjuv. Kanske. Vad vet jag?

Trodde aldrig att bara för att man fick barn och sambo, så skulle ens sociala liv ändras så drastiskt. Det kanske är jag som levt i någon romantisk fantasi att man ska behålla sina vänner livet ut. Visst, vänner kommer och går, men de där man lämnat ut hela ens liv åt. Som man gråtit och skrattat med. Berättat sina innersta drömmar och fantasier för. Festat med. Nu ses man flyktigt och fyrar av ett "nej, nu måste vi ses snart" fast man vet egentligen att det kommer inte hända än på ett bra tag om ens någonsin.

Kanske är det mamma-lediga Gin som skriver just nu. Visst är det så. Som jag skrev, så lever jag ett väldigt annorlunda liv just nu, mot dem som jobbar. Och jag kräver inte att de ska ha tid att träffas flera gånger i veckan. En gång varannan kanske? Eller åtminstone en gång i månaden? Eller bara lyfta på luren och fråga hur jag mår. Genom ett samtal eller sms. Är det verkligen för mycket begärt?

Oerhört stark och rå film. Kan jag lätt rekommendera att Ni ser :)

Nu var vi då äntligen hemma igen, från svärfar. Skönt att komma iväg lite i vardagen. Åt god mat (svärfars heta räkor med tahini, stående maträtt när vi är där, men Guud vad gott det är!)

Igår var vi till IKEA en snabbis med svärmor. Köpte en matta till och lådor in till Al's rum. Sen köpte vi en avlastningsbänk in till köpet. Redan klassat till årets mest onödiga inköp. Men det är fint! :) Sen köpte vi lite förvaringslådor att ha ute i hallen, så nu är det äntligen lite ordning och reda där med. Skönt. Hoppas bara att mössor och vantar hamnar I lådorna och inte ovanpå, vilket jag tror är risken i det här hushållet..

Så hade vi lite kompisar över på kvällen igår, jättetrevligt! Åt lite och spelade ps3 och avslutade kvällen med film. "over the Hedge" Sett den förut, men det gick att se den igen, helt klart :)

Idag har Al och jag träffat en väninna och hennes dotter på stan. Och jag har sett en kändis! :) Fast kan man kalla det en kändis om man inte vet efternamn? Ja, det gör jag. Han heter Magnus och var med i gruppen Fame en gång i tiden. Vad kan jag säga, han luktade väldigt gott! :)

Nu ska jag uppdatera mig i några bloggar och sen blir det film, idag igen. "this is England" om en tonårspojke som blir upptagen i ett skinhead gäng. Verkar bra.. mer om den senare..

nu.. au revoir!

En choklad-mint latte och en blåbärspaj senare, känner jag mig lugnare.. kanske är jag orättvis mot karln min. Eller så är jag inte. Skit samma..

Lycka är inte ett tillstånd - det är ett val.  Som jag så fint har skrivet på kylskåpet.. Så nu glömmer jag den här jobbiga morgonen och väljer att resten av dagen ska bli bra istället. :)

Förstår jag mig inte på karlar.. eller min sambo snarare..

Idag skulle det ha kommit hit folk, andra mammor och ätit lunch. Så han hade bestämt att han skulle iväg och fika med en kompis. Fine. Det säger jag inget om. Men sen blev denna lunchen inställd. Så, vi väntar där och hoppar tillbaka en dag nu. Till igår. Jag vet att jag kan verka gnällig om min tös,men hon är väldigt krävande just nu. Ska klänga och klättra.. på mig. Ska tutta.. på mig. Har sovit dåligt och när hon väll sovit har hon sovit.. på mig. Jag är väldigt, väldigt trött just nu. Jag menar, jag får inte ens skita utan publik!

Så igår pratade jag med skosoet på msn, och hon var så rar och sa att jag var fin på bilden jag har här på min blogg. Ja men så där ser jag ju inte ut alltid. Tog ett kort på mig rakt upp och ner, osminkad, skitit hår och ja, allmänt vardaglig helt enkelt.

Det här kortet visar jag sen för min sambo.. "gud vad trött du ser ut" säger han med medlidande i rösten. TACK! att det äntligen gick in! (för han är minsann också trött när han har jobbat! bläh!) sen kommer det "jag förstår dig samtidigt som jag inte gör det, jag menar, jag förstår att du är trött och vill vara lite själv när du haft henne en hel dag, men jag har haft hand om 5 ungar idag!" Var tvungen att fråga "och på hur många personal? och fick du gå på toa ifred?"

Så. klipp tillbaka till idag. Min lunchträff är alltså inställd. Han ska iväg. Då frågar jag om inte han kunde ta med Al så jag kunde lägga mig i badet (observera nu att jag har hans medlidande blick över att jag såg så trött ut i bakhuvudet) men jag var för det första tvungen att fråga 2 gånger innan han ens kunde svara. och nej, det kunde han inte. Blev så jävla besviken!

sen har han mage att häva ur sig:

"Men du går och tränar 2 dagar i veckan, den tiden med mina vänner har inte jag, jag har inte träffat någon på 3 veckor nu!" Och vems fel är det då? Inte mitt! Inte Al's. Utan bara hans eget. Han har inte direkt jobbat ihjäl sig de sista veckorna. Vem har hindrat honom?

Så kontentan av detta tjafs, vad jag får ut i alla fall, är att han har det jobbigare än vad jag har! Hur går det till? Han som
1. får sova  hela natten¨
2. kan träffa sina vänner när som helst
3. får sitta och göra sitt ostört vid datorn
4. får komma ut och träffa annat folk
5. har haft hit kompisar och spelat tv-spel flera helger.

Men nej. så klart. Det måste ju vara jobbigare att jobba än att vara hemma med barn. så måste det ju vara.. jag blir så jävla arg!




Slutade i alla fall med att han tog med sig henne ändå. Skitsur. Kul. Och vi som ska iväg sen.

Nu ringde en väninna och sa att jag skulle komma och fika med dem. Så det ska jag. Kan inte slappna av i ett bad just nu i alla fall..

är stor.. så stor, inte bara hos små barn utan även vuxna..

Har pratat länge om att försöka få Al att somna utan att amma. Hade min sovmorgon imorse.. väcks av sambon "Älskling, vi har en tjej här som är lite trött.. " så var det med det att få vakna av sig själv. Och så var det med det att få henne att somna själv.

Nu sover hon.. tack vare min hjälp. och jag är så trött, så trött.. fan, jag höll ju på att vinna 400 000 på poker! så väcks jag så där :)

Det är konstigt det här. När jag är ute och går med vagnen eller när jag går till affären, så kommer det upp massor av idéer i huvudet på mig. Så tänker jag "det här måste jag ta upp i min blogg!" Men när jag kommer hem är allt som bortblåst! Jag kan skriva hela inlägg i huvudet på vägen hem, komplett med fet och kursiv stil och allt, men det är totalt blankt när jag väl sätter mig här.. Är inte det konstigt? Kanske skulle börja köra minnesanteckningar i sån där mikrofongrej, som jag inte minns namnet på? :)

Smarta jag följde en blogg som hon skulle lösenskydda, skriver att jag vill ha lösenet, men glömmer bort att ge henne min mejl! DOH! och nu är den låst.. fasen. Jag som gillade den.. :(

Dagen har bjudit på frukost med en av mina bästa väninnor och hennes son. Mycket trevligt. Sen gick vi på "sovpromenad" på lunchen. Kom hem lagade mat, åt, lekte... ja. Sen har det inte hänt så mycket mer faktiskt. Vissa dagar bara flyger iväg utan att man hinner reflektera över att man har gjort något.

Lilla Al somnade för 30 min sen. Hon är ju totalt galen den där lilla tösen.. imorgon är det min sovmorgon! :)

Har precis ätit mat och avslutade det hela med en..



Nu mår jag illa.. :(

Måste ju testa och se om det funkar det här.

Gillar du min blogg? Rösta på mig genom att klicka här

Läste just skosoets blogg och blev så glad! Hittade det här inlägget där.. :) Kunde man få bättre start på morgonen eller?? <3

Var tvungen att lyssna på låten igen, och för att ni ska få höra vilken det är så får ni den här



Tack snälla Girlgoesmom, för att du tipsade mig om hur man gjorde detta! <3 till dig med!

och idag är det mulet :( Sambon hade lovat mig sovmorgon hela veckan, men jobbade 24 h i sträck här lör-sön och så sova 4 timmar och sen på middag hos mina föräldrar. Så jag gav honom den här morgonen. Eller gav och gav.. något ska jag nog kräva av honom senare, kanske. Har inte bestämt mig än. En semla eller ryggmassage skulle sitta fint :)

Mamma visade bilder på mig pre-baby.. Och min första tanke var "oj vad glad jag ser ut! vad fan var jag så glad över" (ja, jag vet.. ) sen såg jag när kortet var taget och då slog det mig att jag just fått plusset på stickan. Och vad fin jag var då! Lyckoruset bara sken genom varenda bild från både mig och sambon. T om på bilden som är tagen 2 dagar efter hon föddes och jag var blekare än det vitaste lakan och sovit dåligt och gråtit mycket, så var jag glad! och det syntes.. Undrar hur jag ser ut nu? Känner mig inte så glad längre. Mest grå och trött och gnällig. Men jag ska försöka ändra på det nu efter jag sett där bilderna. :) Ska sätta upp den på kylskåpet. Kör tvärtom style mot andra som sätter upp bilder på när de väger typ 100 kg mer än vad de gör idag. Från och med idag jagar jag inte kilon! Jag jagar lycka och glädje!

Nu börjar solen titta fram igen, och vi har fått ett nytt kylskåp!

Idag blir det träning igen. Skivstång 70 min. Ska bli så skönt!

Bara för att visa vad det är jag egentligen gnäller över så skrev jag upp Al's sovschema igår. Så här det:

5:55 vaknar och går upp
8:30 - 11:30 Ammas och sover middag med mig i sängen, vaknar engång under tiden. ammas igen
14:45 - 15:15 sover i vagnen

Nu kommer den "roliga" delen (observera då att hon bara somnar om ifall jag ammar henne)

18:30 somnar
19:10 vaknar
19:50 vaknar igen, vägrar somna om
22:50 somnar äntligen på nytt
23:45 vaknar (här somnar hon faktiskt bara jag lade mig bredvid henne)
23:55 vaknar (här somnar hon återigen bara jag lade mig bredvid! Kors i taket! men sen gick det utför)
00:50 vaknar
01:38 vaknar
02:57 vaknar
04:35 vaknar
05:10 vaknar
06:35 vaknar
08:30 vaknar
08:38 vaknar för dagen

såatteh.. är det konstigt man är ett monster på dagarna och inte klarar av minsta motgång? Det här är ju inte sunt för någon av oss! Det gick ju bra när man gick på hormonerna som blir när de är nyfödda, men nu! 9 månader senare.. inte konstig man blir galen! Och detta är ingen särskild natt.. så här ser det ut för det mesta hemma hos oss.

mitt i Konungens återkomst?!?! Hur kan man! Det är ju som att svära i kyrkan ffs! *i chock*

Väninnan beklagade sig lite över sin man, att han är sen och långsam när det ska göras saker. Typ handlas eller så, eller när hon ska iväg och har bråttom.

Min tanke som for genom huvudet då var först  "ja men det ligger i deras natur, att inte vara lika effektiva som kvinnor?" Men sen tänkte jag om, det har nog inget med om man är man eller kvinna utan det kanske har att göra med vem som är hemma och inte.

Låt mig förklara.

Jag menar alltså att den som är hemma med barn blir mer effektiv i sitt tänkande, man kan ha 17 bollar i luften och samtidigt kunna ta in en 18:e tanke. Som i deras exempel. De har flera barn. Hon är hemma varje dag med dem. Klär på dem, får iväg till dagis, lagar mat, avstyr bråk eller matkrig samtidigt som hon kan planera vad som ska göras senare på kvällen. Medan hennes man jobbar. Nu är det ju rätt typiskt att just hon är hemma med barnen, men det har bara fallit sig så. Min tes gäller även om en man skulle vara hemma med barnen. Alltså, den som är hemma med barnen/barnet. Känns som om det måste förtydligas lite :) 

 Detta att man måste se till att vardagen flyter utan onödiga avbrott eller förseningar,tror jag gör den personen som är hemma väldigt effektiv i sitt tänkande och handlande vad gäller allt. Den som inte är hemma med barn ser kanske inte vilket flöde som måste vara för att barnen ska fungera på samma nivå, och så att man slipper tjat och bråk.

Detta i sin tur, att man tänker flera steg framåt hela tiden gör att man blir irriterad på den som inte gör det. Även om saker och ting (kanske) blir gjorda ändå, så sker de inte i det flöde som den första personen tänkt sig. Hänger ni med? Vad anser ni? Är jag helt ute och cyklar? Är det en fråga om manligt och kvinnligt, eller kan jag ha en poäng här?

Personligen vill jag att allt ska hända NU, inte senare eller om en minut.. utan NU. Spelar ingen roll vad det gäller. Det slutar alltid med att jag får säga "Nu!" när jag vill få något gjort, för jag vet att om 5, 10 minuter är dotra inte alls på humör att jag eller sambon gör just det där som borde göras nu. Att ta en dusch eller hänga tvätt eller vad som. Eller om 15 minuter så har sömntåget passerat perrongen och hon är inte på det för att vi inte är ute och går nu. 

Vissa skulle kanske kalla det stress, men jag kallar det effektivitet.  

Nyss fått hem sakerna från Ikea, allt fanns såklart inte.. (hey, d är Ikea vi pratar om! *muttrar*) Men lite fanns och hur det blev och hur det såg ut innan hittar du här.

och ja.. vi ska fixa alla sladdar på golvet.. >_<

Tänk att det inte finns någon på denna jord, som kan driva mig så till vansinne, samtidigt som jag älskar denna så enormt mycket, som hon!

Just nu är allting en kamp. Det börjar redan på morgonen när det är dags att byta nattblöjan till att man ska ta av pyjamasen och ta på kläder. Sen fortsätter det resten av dagen, vid matbordet, när det är dags att vila, att ta på ytterkläderna, att sättas i vagnen. Ja det är non-stop. T om på natten är det en kamp om att sova eller vara vaken. Att få bröstet eller somna utan. Men när hon väcker mig med hennes joller och sen hur hon halvreser sig mot mig och ger mig jordens blötaste puss, är gårdagen som bortblåst.. (men som sagt, gör sig ju påmind rätt snart igen *ler snett*

Ni som läser och har barn, har de en trotsålder så här vid 9 månader eller vad är det frågan om?!

Idag gick vi upp redan 05:55 för att sätta min nya plan i verket. Att proppa henne full med mat på dagen och få ordning på vilostunderna. Vi får väl se hur det går..

Fick sms av sambon som är på jobbet

"vi lyssnar på finsk country.. skjut mig"

HAHAHAHAHA!!! jag menar... HAHAHAHAAHHA!

*asgarvar*

Nu har jag lyxat till det ordentligt och köpte en baguette från Subway med tonfisk på. Mmm.. säger jag bara :) Har varit ute och gått med vagnen sen kl 15, men inte sjutton somnade Al för det. Fast hon var på väg ett par gånger, men det GÅR bara inte. Nu har jag en tjurig unge här hemma som gnäller så fort inget går som hon vill.. Men det får hon ju för det mesta. Hon är ett väldigt bortskämt barn.. men jag orkar bara inte ta kampen med henne. Det får väl bli en hel veckas projekt att ta ur henne allt hon lärt sig att hon "får" göra nu.. sen.. låt mig bara få sova först!

Detsamma gäller dieten tror jag.. jag äter på kvällarna för att orka med henne. Min kropp kräver energi. Och jag känner av ett lågt blodsocker direkt! och det sätter sig såklart på humöret. Så för att inte bli ett riktigt mamma-monster, mer än kanske 1 gång per dag, så bara moffar jag i mig socker (ivanliga fall.. nu har jag ju varit ett par dagar utan), men de dagar hon vaknar och är tjurig.. då känner jag direkt hur kroppen skriker efter socker..

Nu ska vi leka sista halvtimmen på hennes rum.. hon är såå trött nu, men hon får inte sova än! Sen har jag bunkrat upp med både choklad och chips och cola här hemma.. Är det fredag så här det :)

Här har jag just gjort en kopp te, så slår tanken mig "vad länge Al sovit nu! Tänk om något hänt? Nej, jag ska dricka mitt te. läsa tidningen och äta en bit mörk choklad innan jag går in och kanske väcker henne... nej.. jag går in och kollar till henne" för tänk om något skulle ha hänt.. Vilket det såklart inte hade gjort. Hon sussar så skönt..

Läste precis ett citat i tidningen som är tagen från "trötta mamman" som bloggar hos vi föräldrar. Hon skriver

"Är det bara vi som har det så här? Alla barn jag hör om bara sover och sover och sover. Jag är arg på barn som sover. Jag är arg på barn som inte sover. Frustrarion och förtvivlan, men det leder ju ingen vart - inte till mer sömn i alla fall"

Så klockrent skrivet och jag känner igen mig i varenda ord.. Så fort jag hör någon säga att "nej, men hon/han somnar så bra, jag vaggar lite/ger nappflaskan bara så sover h*n som en stock sen" känner jag för att lägga tungan framför nedre tandraden och härma dem med drygt tonfall!

Nu vaknade hon bara för det.. men hon har i af sovit över en timme!! :) Men teet fick jag inte i mig för jag var tvungen att skriva här.. *suck* man är ju oförbätterlig.. (?)

Läste just Saras blogg, om hennes post för dagen så jag var tvungen att smita ut och titta vad vi fått för nåt skoj idag. En räkning på bredbandet och ett kravbrev från ett elbolag! VA F*N?! Ringde och pratade med dem, men då går vi tydligen om varandra. Lång historia kort: vi bytte elleverantör när vi flyttade, de vi hade innan hade missat det och har tagit betalt för elhandel också och inte bara elnätet (som vi måste abonnera på genom dem). Men nu fixade den supertrevliga kvinnan detta på en gång (har ringt 2 ggr förut, men tydligen har inget gjorts) så jag fick RIVA en räkning. Fy fan vad skönt det kändes!

Dessutom hade jag fått nya numret av Vi föräldrar. note to myself: måste ringa och adressändra, så jag får tidningen före den kommer ut i handeln och inte när det är dags för nästa :P

Så nu ska jag se om jag hinner göra mig en kopp te och bläddra lite i den medan skruttan sover. Men säg det inte högt, för då vaknar hon säkert!

Sambon har åkt till jobbet nu, supertråkigt, jobbar till 21 idag och så 08-08 imorgon! Så ikväll ska jag faktiskt lyxa till det med lite snacks och coca-cola :-) Det är jag värd efter passet igår.. shit vad jobbigt det var! Hjärtat var på väg ut ur bröstet på mig och jag såg ut som en tomat i ansiktet efteråt! Men idag är det skönt att veta att jag verkligen tog ut mig igår, det är lite skillnad mot promenader med vagnen!

och nej, faktiskt inte Al den här gången. Fick precis ett sms från skosoet

"nothing else matters på rix fm nu.. tänker alltid på dig då.. :-) Hoppas du har en kanondag idag nu med kompisen :-) "

Det hade jag, och den blev ännu bättre nu!! Hann höra sista refrängen, men det räckte för att pigga upp mig lite till.

Jag älskar Metallicas version, (hur kan man inte liksom?) men har oxå fått den här som favoritversion

(vet inte hur man får upp själva filmklippet här i bloggen, men ni får nöja er så här!)

åh, idag gick jag upp först av alla. Det var så underbart! Jag hann sminka mig och äta frukost i lugn och ro, tills jag hörde Al ropa på mig från sovrummet. Snabbt som attan innan hon had hunnit fatta vad som hände, hade jag klätt på henne både kläder och ytterkläder och satt henne i vagnen, så gick vi ut på en morgonpromenad med en väninna och hennes barn. Jätteskönt väder!

Vi kom till ett köpcentra där vi satte oss och tog en fika och bara snackade om allt mellan himmel och jord. Hon är så underbar! Allt går att prata om med henne och då har vi bara känt varandra i ett halvår, men känns ändå så nära som om vi känt varandra hur länge som helst! När barnen började gnälla packade vi ihop oss och gick hem igen. Så allt som allt gick vi nog nära på en mil! *imponerad* Så ikväll är det step på friskis som gäller. Ska bli riktigt skönt! :)

Skulle vilja lägga upp bilder på Al, men efter allt jävla skit och diskussioner runt omkring om man får skylla sig själv eller inte, om någon snor bilderna man lagt upp, så är jag inte alls på humör att göra detta längre..

om min blogg egentligen? Bra eller dålig? Tråkig eller rolig eller bara ett tidsfördriv för att slå ihjäl lite surftid? Skriver jag om totalt ointressanta saker som bara kan intressera typ mig och mina närmast sörjande, eller intresserar min blogg dig fast jag inte skriver om det senaste modet, eller har fyndiga formuleringar och funderat flera timmar på hur jag ska formulera mig nästa gång..

Säg din mening! Jag är nyfiken.. och tror jag kan klara av det :)

Alltså.. GI i all ära. Men havregrynsgröt utan mjölk är ingen höjdare =/ Frukosten idag består av gröt, med torkade aprikoser och psylliumfrön. Ett stort glas vatten, en kopp te och en näve nötter att avsluta det hela med. Längtar så enormt efter den 20:e så vi kan åka och fylla på skåpen här hemma! Det ekar tomt.. Helt förskräckligt! :(

Funderar på att köpa lite nya kläder till Al. Vet inte om jag skrivit det förut, men rensade ur alla kläder som är för små för henne nu och det blev nästan inget kvar! Kör en maskin nu, så ska jag rensa ur den med, så måste hon verkligen få nya kläder! hon har nästan bara baskläder. Tråkigt värre..

Idag är vi ensamma hemma hela dagen och kvällen. Tråkigt det med. Men det är just därför jag ska spendera pengar.. :)

vaknade ganska tidigt för att vara oss idag. halv 9! Upp och åt frukost.. och ja, det gick alldeles utmärkt att äta müslin! Med fil och lite flytande honung var det alldeles supergott! :)

Sen satte vi oss att leka i Al's rum, äntligen kan vi gå hit och göra det istället för att sitta på vårat tråkiga köksgolv eller i hallen. Al lekte just alldeles fint och bra för sig själv så jag tänkte att jag kunde sitta med datorn i knät, men nej. Då blev jag väldigt intressant helt plötsligt.. :)

Ska leka lite till, sen ska vi ner på stan och knalla lite. Ha en bra dag.. skriver mer sen när ine Al håller på att bryta isär datorn..

Uppdatering

Så, nu sover hon och jag har ätit lunch. Bidde köttbullar med bulgur, kidneybönor, rödlök, oliver och tomat. Skulle ju egentligen slutat helt med kolhydrater idag, men det är svårt när man inte har något i skåpen hemma att bara slänga i hop. Vi bor en bit från närmaste affär, så det är inte så att man bara tar på sig kläderna och smiter ner och köper något. Nåja, Det kunde ha varit värre. :)

Ska nog ta tag i den sista disken nu, så kanske man kan ta hem folk utan att skämmas sen.. Det skulle sitta fint med diskmaskin, men det får bli senare.. Nu får man själv agera diskmaskin istället.. och poff! som ett magiskt trollslag vaknade Al. Typsikt!

och mitt dåliga humör är som bortblåst.

Tog ett låångt bad på eftermiddagen, medan sambo och barn fortfarande var iväg. Lagom till de kom hem kilade jag ner och tog ett träningspass med A. Skönt, men kanske inte det bästa och hårdaste pass jag varit på. Men känns bra att man klarar dem ;)

Sen när jag kom hem möttes jag av en skrattande tös, som blev så glad att se mig! Vilket kändes underbart. Man måste få sakna varandra ibland, så uppskattar man varandra mer när man ses. Nu gör jag den där müslin, och sambon och al sitter i soffan och kvällsmyser lite. Snart ska jag göra dem sällskap, mina älsklingar.

Ha en skön kväll, rapporterar imorgon om det gick att äta eller inte! :)

skulle det vara skönt om man bara kunde dra ett streck över och bara glömma.. jag tror att jag skulle göra det med denna dag om detta var möjligt.

Vi var ju och spelade Wii med några vänner igår, vilket var väldigt trevligt förresten, tackar tackar, men det blev himla sent för oss alla 3. Alicia somnade inte förrän klockan var halv 1. hon var totalt speedad. Det var inte vi kan jag ju säga. I alla fall, ner i säng och så sov vi. Observera.. när jag skriver att vi sover, så är det inte sammanhållen sömn, utan vi sover av och till. Klockan 9 i morse tyckte Al att det var en bra tid att vakna helt och börja en ny dag. Okej, det var sent och en liten sovmorgon, men då hon vant oss vid att få sova till 10 - 10:30 så kändes det lite väl tidigt.

Då klämmer sambon ur sig att "han inte kunnat sova" så han ville att jag skulle ta henne idag med. Detta efter att jag låtit honom sova längre nästan en hel vecka, och att jag verkligen sa att han fick ta henne som idag. Men nej. HAN hade inte fått sova nåt, stackarn, så han var så trött. KYSS MIG! Då har jag sparkat på honom för att han snarkat under natten! *morr*

går upp. Al är den gnälligaste, tröttaste unge på denna jord. Men vägrar sova. Jag vet inte vad det är för fel! Hon sover i kvartar! 2 kvartar om dagen. Jag hinner ingenting och hon orkar ingenting.  Så strax innan 12 kommer sambon upp, tar med sig Al ut i vagnen och går och tar en fika på stan med sina vänner. Så nu sitter jag här faktiskt helt ensam och bara njuter av lugnet. Sen när jag tittar ut genom fönstret och ser att det är snöstorm ute nu, blir jag genast orolig för lillstumpan.

(smällde i mig en tallrik nudlar och lite mörk choklad med nötter med, så humöret börjar komma tillbaka.. *sätta in 100 kr på syrrans konto* fan oxå) Tror faktiskt jag ska ta mig ett bad nu..

Fick recept på en müsli med bra GI igår av systra mi. Var och köpte alla ingredienser, trodde jag, men hade missat nötter! (så kan det gå när man handlar med missnöjd liten dam i sällskap) så jag har inte provat den själv än, men tycker att det låter så himla gott, så jag bjussar på receptet här ändå!

2 dl havregryn
2 dl rågflingor
100 g russin
100 g torkade aprikoser (hackade)
100 g blandade nötter (hackade)
1 skårad vaniljstång
1-1½ msk malen kanel
1-1½ msk malen kardemumma
3 msk psylliumfrön (loppfrön)
4 msk rapsolja
4 msk vatten

Blanda gryn och flingor, kryddor, oljan och vattnet. Lägg på en långpanna och ha in i ugnen i ca 10 min på 225 grader. Häll på nötterna och låt stå i ugnen ytterligare ca 10 min. Tills nötterna är gyllene och det luktar gott. Låt svalna. Tillsätt psylliumfrön och resten av ingredienserna och lägg i en snygg lufttät behållare.

Servera med mjölk, fil eller naturell yoghurt. Ringla över lite flytande honung om du vill ha det lite sötare...

TIPS!
Psylliumfrön sänker gi, så strö det över t ex gröten på morgonen, så får du ett lägre gi på den!


--

Har ju egentligen en gi blogg, men jag tänkte att jag skriver här istället. Tar nog bort den andra..  Nu ska jag äta min frukost, som jag hade tänkt skulle bestå av ovanstående müsli, men som nu bara består av fil, russin och psylliumfrön och en stor kopp te :)

Ja.. som sagt.. så här roligt hade vi det när vi åt våfflor idag.. :) barnsligt? visst, men det drog i smilbanden. Ibland är det härligt att vara vuxen och få göra som man vill..

Tänkte åka till IKEA, men det var ingen av de som har bil som ville köra dit med mig pga vädret så jag slet ut sambo och barn i vintervinden och gick till Barnens hus och handlade där istället. De hade rea, men vi kom ändå bara hem med 2 böcker, ett bordsunderlägg med Nalle Phu och wallies med Nalle Phu och hans vänner.. jag minns tiden då man köpte kläder och annat kul för pengarna på rean... those were the days ;)

Sen sprang vi på ett par från familjeliv, där jag också "hänger" , som bjöd över oss på en Wii kväll ikväll! Kul att komma ut lite. Annars bjuder inte helgen på så mycket mer än att jag ska träna core imorgon med min väninna A. Vi är verkligen på G här! :) Kände faktiskt av förra passet i magen! så där skönt ont, om det finns något sådant hehe.

off I go!

2 dagar godisfria och igår var inte lika hemsk som förrgår. Känns bra. Igår gick jag t om iväg och tränade, superskönt, men kroppen sa ifrån vissa övningar, och neeej, inte för att jag inte orkade, utan för att kroppen sa ifrån genom olika knäppningar och krämpor i bäckenbenet  :( Men förhoppningsvis ger det med sig, det tar 1 år för kroppen att läka helt efter en graviditet har jag hört. Annars klarade jag faktiskt hela passet! T om att springa en hel låt utan att svimma! :D

När jag väl kom hem sov lillskruttan i sambons famn, och vi tänkte köra igång med hennes rum, men så fort han lade henne vaknade hon. Så då försökte jag lägga henne, men då vaknade hon helt istället.. så klockan 23 började vi tejpa hennes rum, halv 3 var vi klara med att ha målat 2 lager färg. Det blev jättefint! Ni får se kort när allt är klart sen, bara en ny trip till IKEA tror jag, sen är det klart! Äntligen, det rummet har ju typ varit ett projekt sen vi flyttade in i lägenheten. Det börjar arta sig här hemma tror jag.. :)

Nu ska jag hoppa in i duschen och göra mig fin, för idag får vi besök av en väninna och hennes son. och de ska ha semlor med sig! *dansa* Jag veeet. inte det nyttigaste, men det är i alla fall inte godis! :)

Så här ser i alla fall min kamera ut.. försöker fixa in bilderna till datorn nu bara :)

Yes! min första godisfria dag och jag klarade den galant! Trots att det låg en ensam liten chokladbit kvar i godisskålen sen i måndags och jag var otroligt sugen att bara låta den smälta på tungan så lät jag bli den. Nu kanske ni inte tycker att detta är en bedrift, men om man som jag är sockerberoende och lider av svåra abstinensbesvär om jag inte äter socker i någon form (gärna choklad då) så är det ett stort kliv framåt. Tycker mig redan känna mig smalare! haha! :)

Nu har vi just ätit "brunch" här hemma. Dagarna är helt sneda nu, måste verkligen vända tillbaka dygnet på lillstumpan.. men samtidigt - varför? Hon ska inte börja på dagis förrän i augusti och jag ska inte börja jobba förrän då heller, så varför kan vi inte få ha lite sköna sovmornar? Visst, jag och sambon skulle kanske vilja ha lite mer tid för oss själva, men vi kan fortfarande se på film, även om al är vaken, och när hon somnat halv 10 så sitter ju vi uppe i alla fall till 00 - 00:30 och bara är vuxna. Vi har alltid varit nattmänniskor. Vi får ta tag i det där sen.. antar att jag är en riktig hippiemorsa. :) förespråkar fri amning, samsovning och bärselen.. hahahaha!! *skrattar gott åt mig själv*

ja.. det var ju säkert roligt för oss som har barn, men ni som inte har barn än, kanske inte förstår det roliga i det hela. eller det kanske ingen gör överhuvudtaget.. .brukar vara så med min humor. =/

erhmm.. ja. Idag snöar det! Jättefina stora flingor som singlar ner.. riktig kramsnö, ser det ut att vara ute nu. Planerna för dagen är att ta oss ut och kolla på färg eller tapeter till dotras rum. Nu har vi tjatat tillräckligt om att vi ska göra det efter nyår. Nu är det efter nyår. bara att sparka oss själva där bak och göra slag i saken nu! (men eftersom jag sa detta igår, så vaknar sambon med huvudvärk idag! Jag ska aldrig mer säga något som måste göras, dagen innan! Det här är ju helt otroligt!!)

När han kommit upp ska jag i alla fall komma på hur man för över bilder från kameran till datorn, och så gör jag nog en liten bilduppdatering senare.. kanske.. ni som läser ofta vet ju hur jag brukar vara på den där fronten. :)

Jag är på bra humör idag, and I love it!  Vad är Ni på för humör idag då.. egentligen?

yippie.. det blev en jul ändå. hurra!! :)

Sambon mådde bättre, så vi fick komma och fira jul hos min syster och hennes familj. tacka gudarna för det, annars hade det tagit 3 år till nästa gång vi skulle få fira med dem och mina föräldrar.. Det var supermysigt i alla fall, och att vi tagit bort det traditionella julklappsutdelandet gjorde nog mycket i det. Barnen fick hämta julklappar bäst de ville under granen, vilket resulterade i att de tog varsin, lekte med den, tog nästa osv. inga barn som blev stressade av att se klapparna under granen och behöva vänta eller hinna bli osams. :)
 (och ja, det var en kamera under granen till mig.. hihi *ler*)

På juldagen åkte vi till västerås och firade med sambons sida av familjen. När mellandagarna kom så åkte jag och svärmor till IKEA för att handla lite till vårat badrum och till dotras rum, men jag vet inte vad som hänt med ikea i västerås, det fanns ju ingenting!! Kom hem med en hylla till badkaret och möbeltassar.  Thats it! Helt värdelöst! Jag köpte inte ens julpynt fast det var nedsatt till 1 kr! ja, du läste rätt, nästan allt julpynt var nedsatt till 1 kr, oavsett tidigare pris, men jag bekom mig inte ens att lägga ut en ynka liten spänn på kramset som låg där, för det var bara krams. Jag som brukar gilla sånt i vanliga fall.

Alicia blev sjuk på annandagen, hade 39 graders feber och 39,5 dagen efter, vilket resulterade i lite stressad mor och far och att vi stannade längre än vi tänkt från början, men det var skönt ändå.

På lördagen åkte vi hem i alla fall, så skönt att komma innanför vår egen dörr och bara andas ut! Borta bra, men hemma bäst, stämmer verkligen! Lagade lite mat och bara slöade resten av kvällen.. tror jag. Ärligt talat så minns jag inte vad vi gjorde! Tror jag måste börja äta omega 3, för mitt minne är sämre än någonsin..

Nyårsafton kom och vi började dagen med att ta oss ner på stan och till claes ohlsson. Man kan alltid lita på Clabbe! Där inhandlade jag allt till badrummet som jag i min enfald då hade trott att ikea skulle haft, men som jag nu som sagt hittade på clabbe. Duschdraperi. badrumsmatta, badkarskudde.. och allt i svart till våra grå väggar. Det blev såå snyggt! Nu ska jag bara finna en snygg svart vas och ha något rött i för att bryta av, och så sätta upp en förstoring på Al så är badrummet äntligen klart! Får väl ta före och efter bild (med min nya fina kamera *blink blink*) så får ni se hur det blev. :)

Jaja, i alla fall, hem igen, vilade lite middag, sen lagade vi mat. Heta räkor (räkor stekta i olja, vitlök och chilipeppar) tahini och avocadoröra åts med bröd och sköljdes ner med hemköps alkoholfria vin :) Fast jag tvivlade ett tag på om det verkligen var alkoholfritt, för jag fick riktig vinhuvudvärk! :-o Lite tråkigt var det här hemma, om jag ska vara ärlig. Vi hade inte ens tomtebloss, eller dessert heller för den delen! så när vi ätit satt vi och tittade på film, lekte med Al som helt har vänt på dygnet sen hon var sjuk hos farmor, och när hon nattades för andra gången, satt vi mest bara och väntade på att klockan skulle bli 12. Eller jag väntade så jag fick gå och lägga mig någongång, sambon hade det nog gjort detsamma för om vi skålat klockan 21 eller 00. :)

Tillslut blev det dags i alla fall och vi stod på uteplatsen, första parkett till att se hela stans fyrverkerier tror jag. Det var fyrverkerier var man än vände sig. Underbart! tyckte jag. Kallt, tyckte sambon och gick in innan allt var klart. Så jag stod där i min ensamhet och sippade på mitt vin i mitt champagneglas och tänkte lite, och gav mig själv ett nyårslöfte att jag ska börja ta hand om mig själv och min kropp. Jag måste för att börja tycka om mig själv igen. Just nu känner jag inte igen personen som tittar tillbaka på mig när jag går upp på morgonen. sur och tvär och tjock och allmänt hemsk mot både mig själv och min underbara man.

Så när jag stod där i godan ro, hörde jag hur dörren öppnades igen och så kände jag ett par armar smyga runt midjan och ett "jag älskar dig" i örat. Då förstod jag att det här kommer bli ett bra år!

Mina nyårslöften iår:

* att vara mera flickvän och inte bara mamma
* att inte äta godis mer än en gång i veckan, annars får man böta 100 spänn.. per gång! (syrrans och mitt till varandra)
* att börja träna och ta hand om mig själv (den 7:e kör vi igång med GI här hemma!)