Gins blogg

Slår på datorn och möts av denna tragiska nyhet. Idag är det sorg..

Jag måste säga att jag tycker det är oerhört tråkigt när man går skilda vägar som vänner. Även om det bara är för ett tag, att man har fullt upp med det som sker i sina egna liv, att det liksom inte passar in att träffas och umgås. Som nu när jag är mammaledig och alla andra jobbar. Även om jag är av åsikten att man gott kan lyfta på luren och slå en snabb signal för att höra hur den andra mår. Eller om man som jag, är en sms-missbrukare, bara skicka iväg ett "hej vi lever och mår bra, hur är det mer er?"

Visst skulle jag gärna vilja att man kunde sätta sig ner i flera timmar och bara prata om allt som händer i livet, men med småbarn går ju inte detta, hur gärna man än vill. Och det går ännu sämre om man dessutom jobbar. Jag förstår det, men tycker ändå att det är så ruskigt tråkigt att i vår tekniska tid inte ens kunna  få ett litet sms, eller mejl, eller ett hej på msn heller för den delen!

Förhoppningsvis hittar man väl tillbaka till varandra när livet återgår till det normala. (vad är det normala efter att man fått barn egentligen? ) Men frågan är om man verkligen orkar? Orkar man lägga ner energi igen på att hitta tillbaka, eller fastnar man i ekorrhjulet? Är det det som räknas att bli vuxen? För i så fall vill jag inte bli vuxen. Man får väl bara hoppas att det känns som förut när det väl sker. Om det väl sker. Jag är en ganska positiv människa i vanliga fall, så jag tror ju, hoppas ju, att det kommer hända. Men sanningen är väl den att det aldrig kommer att blir detsamma. Vilket är synd. Riktigt bra vänner hittar man inte så lätt. Det känns i hjärtat också när de man ansåg vara "vänner", numer visar sig bara vara "kompisar". Ni vet, man umgås och pratas, men alltid om samma saker, och inte så att man känner att "henne/honom kan jag ringa när som helst på dygnet om det skulle vara något". 

Jag har, och det är väl det som är själva anledningen till detta inlägg jag skriver, insett att en telefon går åt två håll. VILL någon ha kontakt med mig så hör man av sig. Jag har tröttnat på att vara den som hör av mig, som ringer eller messar och frågar hur det är med folk eller om vi ska hitta på något. Så jag har slutat med det. Och det känns skrämmande att min telefon kan vara tyst så länge. Kanske är jag själv inte en så bra vän som jag ville tro mig vara? En som man upskattar att man har omkring sig, men som inte saknas värst mycket när jag inte är det? Kanske. Vad vet jag? Jag lägger energi på dem som ger mig något tillbaka. Jag orkar inte ge energi utan att få batteriet laddat själv någongång. Eller är det bara jag som har trott mig vara en sådan som laddar? Jag kanske själv är en energi-tjuv. Kanske. Vad vet jag?

Trodde aldrig att bara för att man fick barn och sambo, så skulle ens sociala liv ändras så drastiskt. Det kanske är jag som levt i någon romantisk fantasi att man ska behålla sina vänner livet ut. Visst, vänner kommer och går, men de där man lämnat ut hela ens liv åt. Som man gråtit och skrattat med. Berättat sina innersta drömmar och fantasier för. Festat med. Nu ses man flyktigt och fyrar av ett "nej, nu måste vi ses snart" fast man vet egentligen att det kommer inte hända än på ett bra tag om ens någonsin.

Kanske är det mamma-lediga Gin som skriver just nu. Visst är det så. Som jag skrev, så lever jag ett väldigt annorlunda liv just nu, mot dem som jobbar. Och jag kräver inte att de ska ha tid att träffas flera gånger i veckan. En gång varannan kanske? Eller åtminstone en gång i månaden? Eller bara lyfta på luren och fråga hur jag mår. Genom ett samtal eller sms. Är det verkligen för mycket begärt?

Oerhört stark och rå film. Kan jag lätt rekommendera att Ni ser :)

Nu var vi då äntligen hemma igen, från svärfar. Skönt att komma iväg lite i vardagen. Åt god mat (svärfars heta räkor med tahini, stående maträtt när vi är där, men Guud vad gott det är!)

Igår var vi till IKEA en snabbis med svärmor. Köpte en matta till och lådor in till Al's rum. Sen köpte vi en avlastningsbänk in till köpet. Redan klassat till årets mest onödiga inköp. Men det är fint! :) Sen köpte vi lite förvaringslådor att ha ute i hallen, så nu är det äntligen lite ordning och reda där med. Skönt. Hoppas bara att mössor och vantar hamnar I lådorna och inte ovanpå, vilket jag tror är risken i det här hushållet..

Så hade vi lite kompisar över på kvällen igår, jättetrevligt! Åt lite och spelade ps3 och avslutade kvällen med film. "over the Hedge" Sett den förut, men det gick att se den igen, helt klart :)

Idag har Al och jag träffat en väninna och hennes dotter på stan. Och jag har sett en kändis! :) Fast kan man kalla det en kändis om man inte vet efternamn? Ja, det gör jag. Han heter Magnus och var med i gruppen Fame en gång i tiden. Vad kan jag säga, han luktade väldigt gott! :)

Nu ska jag uppdatera mig i några bloggar och sen blir det film, idag igen. "this is England" om en tonårspojke som blir upptagen i ett skinhead gäng. Verkar bra.. mer om den senare..

nu.. au revoir!

En choklad-mint latte och en blåbärspaj senare, känner jag mig lugnare.. kanske är jag orättvis mot karln min. Eller så är jag inte. Skit samma..

Lycka är inte ett tillstånd - det är ett val.  Som jag så fint har skrivet på kylskåpet.. Så nu glömmer jag den här jobbiga morgonen och väljer att resten av dagen ska bli bra istället. :)

Förstår jag mig inte på karlar.. eller min sambo snarare..

Idag skulle det ha kommit hit folk, andra mammor och ätit lunch. Så han hade bestämt att han skulle iväg och fika med en kompis. Fine. Det säger jag inget om. Men sen blev denna lunchen inställd. Så, vi väntar där och hoppar tillbaka en dag nu. Till igår. Jag vet att jag kan verka gnällig om min tös,men hon är väldigt krävande just nu. Ska klänga och klättra.. på mig. Ska tutta.. på mig. Har sovit dåligt och när hon väll sovit har hon sovit.. på mig. Jag är väldigt, väldigt trött just nu. Jag menar, jag får inte ens skita utan publik!

Så igår pratade jag med skosoet på msn, och hon var så rar och sa att jag var fin på bilden jag har här på min blogg. Ja men så där ser jag ju inte ut alltid. Tog ett kort på mig rakt upp och ner, osminkad, skitit hår och ja, allmänt vardaglig helt enkelt.

Det här kortet visar jag sen för min sambo.. "gud vad trött du ser ut" säger han med medlidande i rösten. TACK! att det äntligen gick in! (för han är minsann också trött när han har jobbat! bläh!) sen kommer det "jag förstår dig samtidigt som jag inte gör det, jag menar, jag förstår att du är trött och vill vara lite själv när du haft henne en hel dag, men jag har haft hand om 5 ungar idag!" Var tvungen att fråga "och på hur många personal? och fick du gå på toa ifred?"

Så. klipp tillbaka till idag. Min lunchträff är alltså inställd. Han ska iväg. Då frågar jag om inte han kunde ta med Al så jag kunde lägga mig i badet (observera nu att jag har hans medlidande blick över att jag såg så trött ut i bakhuvudet) men jag var för det första tvungen att fråga 2 gånger innan han ens kunde svara. och nej, det kunde han inte. Blev så jävla besviken!

sen har han mage att häva ur sig:

"Men du går och tränar 2 dagar i veckan, den tiden med mina vänner har inte jag, jag har inte träffat någon på 3 veckor nu!" Och vems fel är det då? Inte mitt! Inte Al's. Utan bara hans eget. Han har inte direkt jobbat ihjäl sig de sista veckorna. Vem har hindrat honom?

Så kontentan av detta tjafs, vad jag får ut i alla fall, är att han har det jobbigare än vad jag har! Hur går det till? Han som
1. får sova  hela natten¨
2. kan träffa sina vänner när som helst
3. får sitta och göra sitt ostört vid datorn
4. får komma ut och träffa annat folk
5. har haft hit kompisar och spelat tv-spel flera helger.

Men nej. så klart. Det måste ju vara jobbigare att jobba än att vara hemma med barn. så måste det ju vara.. jag blir så jävla arg!




Slutade i alla fall med att han tog med sig henne ändå. Skitsur. Kul. Och vi som ska iväg sen.

Nu ringde en väninna och sa att jag skulle komma och fika med dem. Så det ska jag. Kan inte slappna av i ett bad just nu i alla fall..

är stor.. så stor, inte bara hos små barn utan även vuxna..

Har pratat länge om att försöka få Al att somna utan att amma. Hade min sovmorgon imorse.. väcks av sambon "Älskling, vi har en tjej här som är lite trött.. " så var det med det att få vakna av sig själv. Och så var det med det att få henne att somna själv.

Nu sover hon.. tack vare min hjälp. och jag är så trött, så trött.. fan, jag höll ju på att vinna 400 000 på poker! så väcks jag så där :)

Det är konstigt det här. När jag är ute och går med vagnen eller när jag går till affären, så kommer det upp massor av idéer i huvudet på mig. Så tänker jag "det här måste jag ta upp i min blogg!" Men när jag kommer hem är allt som bortblåst! Jag kan skriva hela inlägg i huvudet på vägen hem, komplett med fet och kursiv stil och allt, men det är totalt blankt när jag väl sätter mig här.. Är inte det konstigt? Kanske skulle börja köra minnesanteckningar i sån där mikrofongrej, som jag inte minns namnet på? :)

Smarta jag följde en blogg som hon skulle lösenskydda, skriver att jag vill ha lösenet, men glömmer bort att ge henne min mejl! DOH! och nu är den låst.. fasen. Jag som gillade den.. :(

Dagen har bjudit på frukost med en av mina bästa väninnor och hennes son. Mycket trevligt. Sen gick vi på "sovpromenad" på lunchen. Kom hem lagade mat, åt, lekte... ja. Sen har det inte hänt så mycket mer faktiskt. Vissa dagar bara flyger iväg utan att man hinner reflektera över att man har gjort något.

Lilla Al somnade för 30 min sen. Hon är ju totalt galen den där lilla tösen.. imorgon är det min sovmorgon! :)

Har precis ätit mat och avslutade det hela med en..



Nu mår jag illa.. :(

Måste ju testa och se om det funkar det här.

Gillar du min blogg? Rösta på mig genom att klicka här

Läste just skosoets blogg och blev så glad! Hittade det här inlägget där.. :) Kunde man få bättre start på morgonen eller?? <3

Var tvungen att lyssna på låten igen, och för att ni ska få höra vilken det är så får ni den här



Tack snälla Girlgoesmom, för att du tipsade mig om hur man gjorde detta! <3 till dig med!

och idag är det mulet :( Sambon hade lovat mig sovmorgon hela veckan, men jobbade 24 h i sträck här lör-sön och så sova 4 timmar och sen på middag hos mina föräldrar. Så jag gav honom den här morgonen. Eller gav och gav.. något ska jag nog kräva av honom senare, kanske. Har inte bestämt mig än. En semla eller ryggmassage skulle sitta fint :)

Mamma visade bilder på mig pre-baby.. Och min första tanke var "oj vad glad jag ser ut! vad fan var jag så glad över" (ja, jag vet.. ) sen såg jag när kortet var taget och då slog det mig att jag just fått plusset på stickan. Och vad fin jag var då! Lyckoruset bara sken genom varenda bild från både mig och sambon. T om på bilden som är tagen 2 dagar efter hon föddes och jag var blekare än det vitaste lakan och sovit dåligt och gråtit mycket, så var jag glad! och det syntes.. Undrar hur jag ser ut nu? Känner mig inte så glad längre. Mest grå och trött och gnällig. Men jag ska försöka ändra på det nu efter jag sett där bilderna. :) Ska sätta upp den på kylskåpet. Kör tvärtom style mot andra som sätter upp bilder på när de väger typ 100 kg mer än vad de gör idag. Från och med idag jagar jag inte kilon! Jag jagar lycka och glädje!

Nu börjar solen titta fram igen, och vi har fått ett nytt kylskåp!

Idag blir det träning igen. Skivstång 70 min. Ska bli så skönt!

Bara för att visa vad det är jag egentligen gnäller över så skrev jag upp Al's sovschema igår. Så här det:

5:55 vaknar och går upp
8:30 - 11:30 Ammas och sover middag med mig i sängen, vaknar engång under tiden. ammas igen
14:45 - 15:15 sover i vagnen

Nu kommer den "roliga" delen (observera då att hon bara somnar om ifall jag ammar henne)

18:30 somnar
19:10 vaknar
19:50 vaknar igen, vägrar somna om
22:50 somnar äntligen på nytt
23:45 vaknar (här somnar hon faktiskt bara jag lade mig bredvid henne)
23:55 vaknar (här somnar hon återigen bara jag lade mig bredvid! Kors i taket! men sen gick det utför)
00:50 vaknar
01:38 vaknar
02:57 vaknar
04:35 vaknar
05:10 vaknar
06:35 vaknar
08:30 vaknar
08:38 vaknar för dagen

såatteh.. är det konstigt man är ett monster på dagarna och inte klarar av minsta motgång? Det här är ju inte sunt för någon av oss! Det gick ju bra när man gick på hormonerna som blir när de är nyfödda, men nu! 9 månader senare.. inte konstig man blir galen! Och detta är ingen särskild natt.. så här ser det ut för det mesta hemma hos oss.

mitt i Konungens återkomst?!?! Hur kan man! Det är ju som att svära i kyrkan ffs! *i chock*

Väninnan beklagade sig lite över sin man, att han är sen och långsam när det ska göras saker. Typ handlas eller så, eller när hon ska iväg och har bråttom.

Min tanke som for genom huvudet då var först  "ja men det ligger i deras natur, att inte vara lika effektiva som kvinnor?" Men sen tänkte jag om, det har nog inget med om man är man eller kvinna utan det kanske har att göra med vem som är hemma och inte.

Låt mig förklara.

Jag menar alltså att den som är hemma med barn blir mer effektiv i sitt tänkande, man kan ha 17 bollar i luften och samtidigt kunna ta in en 18:e tanke. Som i deras exempel. De har flera barn. Hon är hemma varje dag med dem. Klär på dem, får iväg till dagis, lagar mat, avstyr bråk eller matkrig samtidigt som hon kan planera vad som ska göras senare på kvällen. Medan hennes man jobbar. Nu är det ju rätt typiskt att just hon är hemma med barnen, men det har bara fallit sig så. Min tes gäller även om en man skulle vara hemma med barnen. Alltså, den som är hemma med barnen/barnet. Känns som om det måste förtydligas lite :) 

 Detta att man måste se till att vardagen flyter utan onödiga avbrott eller förseningar,tror jag gör den personen som är hemma väldigt effektiv i sitt tänkande och handlande vad gäller allt. Den som inte är hemma med barn ser kanske inte vilket flöde som måste vara för att barnen ska fungera på samma nivå, och så att man slipper tjat och bråk.

Detta i sin tur, att man tänker flera steg framåt hela tiden gör att man blir irriterad på den som inte gör det. Även om saker och ting (kanske) blir gjorda ändå, så sker de inte i det flöde som den första personen tänkt sig. Hänger ni med? Vad anser ni? Är jag helt ute och cyklar? Är det en fråga om manligt och kvinnligt, eller kan jag ha en poäng här?

Personligen vill jag att allt ska hända NU, inte senare eller om en minut.. utan NU. Spelar ingen roll vad det gäller. Det slutar alltid med att jag får säga "Nu!" när jag vill få något gjort, för jag vet att om 5, 10 minuter är dotra inte alls på humör att jag eller sambon gör just det där som borde göras nu. Att ta en dusch eller hänga tvätt eller vad som. Eller om 15 minuter så har sömntåget passerat perrongen och hon är inte på det för att vi inte är ute och går nu. 

Vissa skulle kanske kalla det stress, men jag kallar det effektivitet.  

Nyss fått hem sakerna från Ikea, allt fanns såklart inte.. (hey, d är Ikea vi pratar om! *muttrar*) Men lite fanns och hur det blev och hur det såg ut innan hittar du här.

och ja.. vi ska fixa alla sladdar på golvet.. >_<