Gins blogg

Igår kom vi i alla fall iväg till stockholm för att träffa Sara och hennes lillkille Miro, även om det först inte såg ut som det. Först magsjukan, som inte var någon magsjuka utan något annat knasigt tydligen, för jag mådde hur bra som helst på kvällen sen. Sen missade jag tåget vi skulle åka med med ett halvt steg typ! Gah! Som den eviga tidsoptimist jag är så åkte tåget precis när jag kom fram till station. I tid. Tåget som skulle åka timmen efter var 10 minuter försenat. Surt. Kunde inte tåget innan varit sent liksom!

Tågresan upp går jättebra! Al är ängeln själv och börjar bara gnälla när hon blev trött, men så somnade hon, lagom till vi kom fram.

Nu vet jag varför stockholmare bara använder sig av såna där små (och i mitt tycke fula) märkes vagnar som bugaboo och så, jag kom fram till varför när min annars så smidiga Emmaljunga City Cross kändes som värsta traktorn och man hade fått stanna, backa och undvikit arga blickar på bara vägen från perrongen in till själva station. Jaja.

Detta medförde i sin tur att vi inte gick in i så många butiker utan det blev mer fika (och mer pengar kvar i plånboken) för vår del. Först grillad foccacia med skinka och ost på Waynes coffee, och sen en mazarin och cola på ett litet häftigt mysigt ställe inne på Gallerian. Tyvärr satte vi oss vid ett bord som tydligen stod vid enda ingången till cafét (obs ironi) för det sprang folk hela tiden när vi satt där.

Så gick vi en promenad upp mot gamla stan och kollade i skyltfönster och försökte få Al att sova lite. En butik smet i vi in i där. theodors home. Ett måste när jag är i Gamla Staden. De har mycket.. krimskrams. Men fint sådant :) Köpte inget dock. Vet inte vad det var med mig igår. En hel dag i stockholm och allt jag kom hem med var ett ljusfat från Åhlens för 50 spänn och 3 böcker till Alicia. "Vad gömmer sig där, Miffy", "Mollys brandbil" och "Så gör prinsessor". (Ta tre betala för 2 på Pocket shop)


Sen blev det riktigt äventyr när vi skulle åka hem! Kan man annat än älska SJ?!

Först kom vi till stationen 10 min efter att tåget åkt. Hade glömt bort att titta ut ett tåg hem, så det sura äpplet fick vi ju bita i. Sara och Miro åkte hem till sig, för jag tänkte att kunde vi få en timme att gå här hemma, kunde vi väl få det att göra det i stockholm med? Tillslut närmade sig avgång och vi gick ut. Tåget var försenat. 5 minuter, 10 minuter. 20 minuter. Utrop i högtalaren. Ett väldigt luddigt sådant. Ny avgångstid skulle bli tiden då nästa tåg skulle gå. Var tåget inställt? eller sa hon fel? Hon hade sagt fel. Ut igen.

Tåget kommer in, folk väller på. Barnvagns- och rullstolsplatsen är fullproppad av folk som sitter där. Suck. Nytt utrop i tåget denna gång. "observera att det bara är främre delen av tåget som går vidare". Ut igen. In i ny vagn. Får hetsutbrott på en kärring som inte fattar att jag inte kan krympa ihop vagnen till micropartiklar bara för att hon ville fram och jag inte ville köra på personen som stod framför mig.

Fler utrop i högtalare. Tillslut fick jag som panik och gick ut igen för att få tag i någon som kunde förklara för mig vilken jävla vagn man skulle vara i för att få åka hem. Men se då blev det fullt! Så då kom jag inte med! Så där fick jag stå en timme till. Jag: arg som ett bi. Al: trött, hungrig och gnällig. Det som var tur var ju att nästa tåg var alldeles lugnt och skönt och lite folk. Al och jag kunde ställa ifrån oss vagnen och sätta oss OCH ta upp TVÅ platser! När vi närmade oss slutstation så var det lite väl gnälligt, men hon var tapper ändå min tös. :)

Var inne i stan kl 21. Sambon och jag köpte varsin kebabtallrik och stupade i säng vid 00.



Jo, förresten, hårtoningen blev jättebra! Nu ska här städas lite, för det blir kinamat, chips och schlager (Nästan på rim!)  ikväll med ett par vänner! MYS! :)

Nej nu får det ta och ge sig den här magsjukan. Trodde ju vi alla var friska och krya, men tji fick jag. Inatt är det jag som sprungit skyttetrafik till toaletten hela natten. och idag har jag legat hela dan. Försöker få i mig lite blåbärssoppa nu, sakta går det, men säkert.

Hur fan blir man av med den här skiten?! Det går ju bara runt, runt nu. Alla tips mottages tacksamt!

Och jag som ska/skulle åka till stockholm i morgon ! *gråta lite* fan! Jag skrev ju det! Typiskt min otur.. :(

Var och köpte varsin semla nu på eftermiddagen och så slog det mig, när jag var liten, då var det semla på semeldagen! Varken tidigare eller senare. Precis som det var tradition att äta våfflor på våffeldagen! Nu.. vad har hänt med allt? Ur led är tiden. (hittade badkläder på KappAhls barnavdelning.. hallå!? Det är bara februari än!)Semlor kan köpas från mitten av januari, de finns vanliga semlor, specialsemlor (med grädden och mandelmassan blandad), semlor med vaniljkräm istället för mandelmassa och get this! Semlor med hallon- eller blåbärsgrädde!! Jag säger bara.. VA?!

Visst, jag är inte den som längre håller stenhårt på att bara ät semla idag, (ni som läst förut, vet att jag tjuvstartat redan) men någon måtta får det ju vara. Kan man ens kalla det semla om det inte ens innehåller mandelmassa? Eller har hallongrädde?! Då är det ju en vetebulle med hallongrädde bara egentligen.. Dagens i-landsproblem jag vet.. :)

När jag satt nu och mumsade på  min semla, min RIKTIGA semla, så mindes jag att jag var så fascinerad över mammas sätt att äta sin semla. Hon tar av locket först, tar sen kaffe på kaffeskeden och häller över locket så att florsockret kommer i koppen. Sen äter hon. Det såg så gott ut. Precis som när hon åt ostmacka och drack kaffe. Det var inte lika gott som det såg ut =/ Själv åt jag alltid semlan med varm mjölk när jag var riktigt liten :) Nu har jag inte ätit det på flera år. Skulle nog inte få för mig att göra det heller. Nu äter jag locket först. Det är ett litet "halleluja-moment" när man får den där goda smaken på tungan. Sen blandar jag alltid grädden med mandelmassan (OM jag nu inte köper en sån där fusk semla där det redan är blandat) sen brer jag ut mandelgrädden över semlan och äter den med händerna..

Hur äter du din semla? Om du alls äter semla?

Natten var relativt lugn faktiskt. Har börjat drömma igen! och som jag drömmer! Älskar att drömma, om det inte är mardrömmar då så klart. Och oftast kommer jag ihåg dem när jag vaknar. Varje morgon tänker jag : "det här måste jag dela med mig av i min blogg! så här kan man bara inte få till det! "Men så försvinner de nästan i samma sekund som jag kliver ur sängen.. Och tur är väl det. annars skulle jag bara leva i drömmarnas värld hela tiden! :)

När jag var liten lärde min mamma mig att styra mina egna drömmar. Dvs om jag drömmer något otäckt så kan jag styra dem så det inte blir lika otäckt, eller vaknar jag upp av en otäck dröm, men bara måste få veta hur den slutar, kan jag somna om och fortsätta drömma på samma dröm.

Kan du styra dina drömmar?

Varannan vecka nollställs mätarna så nya bloggar kan få chansen att krypa upp på listan. Så jag skulle bli jätteglad om du röstade på mig :)

Här skriver jag ett litet lamt "tack för alla grattishälsningar. Det gjorde mig glad" när jag senare hittar den här hälsningen på Saras sida och sen denna på skosoets sida! Detta gjorde mig MER än glad! Vilka underbara vänner jag har!!

Min gårdag var alldeles ruskigt trevlig!

Började med att väckas av sambon som kom in med frukost på säng bestående av macka med ost och skinka, te och en bakelse! Det har blivit lite av tradition, även om det är lite i tidigaste laget att äta såna sötsaker, (även för mig!) men så oerhört mysigt att se den stå där :)

Trodde ju att jag skulle veta vad jag skulle få av honom, fast samtidigt inte. Men när jag fick ett kuvert var jag nästan säker på att det skulle ligga ett presentkort på SPA däri. Ett presentkort var det, men inte för att gå på spa, utan för att tatuera mig!! Gissa om jag blev paff när det trillade ut ett visit kort från Blue Lotus Tattoo i mitt knä :) (för övrigt är det en av mina tatueringar på sida 3, andra från höger allra längst ner!) Tyckte det var en ashäftig present, speciellt som det är något jag vill göra, men som jag aldrig skulle ta mig råd att göra för tillfället..

På em kom mina föräldrar. De vågade sig hit trots att magsjukan härjat. Fick badskum, kroppspeeling, en tvål och en skrubbtvättlapp från bodyshop av dem. Så kom ett kuvert till.. "från oss alla tre" DÄR kom spa grejen! haha. Trodde faktiskt att jag inte skulle få det. "vintermys à 2 timmar" stod det bara. Senare fick jag veta att detta "vintermys" innehåller:

*Bubbla och basta med smått och gott
*en 40 min behandling: rygg/nackmassage, värmande aromainpackning, ansiktsrengöring med ansiktsmassage.
*Massagestol

Ska bli så skönt att bli lite bortskämd ett tag. Det allra bästa är att syrran fick samma sak av sin man i julklapp, så vi ska gå tillsammans och bara vara systrar och kvinnor ett tag och inte mammor! Underbart!

Sen kom då svågern och sambons mormor. Fick kuvert av sambons mormor och mamma (som inte kunde komma, tyvärr) jag gillar kuvert! haha! Av svågern fick jag en ask gelehjärtan. De tänkte jag njuta av när jag slänger mig i badet senare idag..


Senare på kvällen började jag må illa och få feberont i kroppen. Blev jättenojjig att jag åkt på samma skit som Al, men idag hade det gått över. Antar att man inte kan leva på kakor och tårta en hel dag? =/

till handlingarna. Om 45 min är det min födelsedag! :) Och jag känner mig faktiskt lite pirrig det här året. Kan det bero på att det står en kartong från ett konditori här i stan i kylskåpet, som jag inte vet vad det innehåller? JA. Kan det bero på att sambon faktiskt har kollrat bort mig helt i vad han kan tänkas ha köpt till mig? JA!  :)

Har jag blivit något klokare på det här året då? Nä, inte värst. Men jag har lärt känna nya människor och det är guld värt bara det! Jag har blivit mamma, vi har flyttat till en bättre och större lägenhet. Sen kan jag inte komma på något mer. Men det räcker gott åt mig..

Jag blev faktiskt väldigt glad idag, för jag fick höra att sambons bror G och sambons mormor skulle komma imorgon och fira mig. Det jag blev gladast över var att G vill komma hit utan "påtryckningar" från någon. Det måste ju betyda att han tycker att jag är ok. Och det gör mig så himla glad! Det betyder väldigt mycket för mig då jag vet att G betyder väldigt mycket för sambon..

Jaha.. annars då. Jo granen är nere nu. Tror jag är den enda som har en plastgran som barrar! (utan att barn river i den det vil säga) Vi är oxå de enda på denna planet som kan få plastblommor att se vissna ut! Då har man verkligen inte bra hand med växter va?

Nu ska jag göra ett sånt där gammalt knep jag gjorde när jag var liten. Gå och lägga mig tidigt (*kollar på klockan* okej, tidigt för att vara mig då ) för då kommer dagen man längtar efter fortare! :)

Kram och god natt!

Idag fick jag ryck och röjde hela köket. Bort med disk, bort med allt! Jaa.. och äntligen bort med adventsljusstaken och tomtarna i fönstret *skäms* Imorgon måste jag ta bort granen! *skäms ännu mer* Jag har åtminstone ställt in den i sovrummet så att inga gäster har sett att den fortfarande varit uppe (thank god för plastgran!) tänk att det ska vara så svårt att få tummen ur, ibland.

Sitter med dotra sovandes i knät för tillfället. Ont i ryggen blir det, men bara hon blir frisk så får hon sova var hon vill!

Jag är så sur på mig själv! Sambon hade två tavlor av HR GIGER, som jag inte varit så förtjust i. Till detta hör att vi har en vägg i vardagsrummet som dessa tavlor skulle passa på.. kom jag på när sambon redan borrat upp två hyllor som jag sa att vi skulle ha där istället. hmm.. *känna mig dum* sa det till honom att tavlorna skulle varit fina istället för hyllorna. Då tittade han bara på mig och väste mellan tänderna : men nu sitter hyllorna där. OCh så var det med det.  Nu vet jag inte vad vi ska göra av tavlorna. Känns trist att ta ner dem i källaren med. Nu står de på golvet under hyllorna. Ser väl ok ut tack vare att de är så stora. Men lite känns det som att det hörnet är ofärdigt.
Bara att spara nya pengar! Tänk att alla idéer man har måste stjälpas pga pengar..

Det blev ingen bebis den här gången för sambons kompis. Falsk alarm. Men det var kul att få känna lite spänning i mitt liv ett tag! Haha..

Sambon har vänner över, sitter och ljuger lite hit och dit... så piper det i ena killens mobil. Kanske bebis på väg!! Jag tror jag blev mer ivrig än han att han skulle åka hem :) Lite blek var han allt stackarn när han gick nu. Stackarn.. fick mig att vilja dela med mig av min förlossningsberättelse. Inte ett dugg farligt beskriven!

Klockan 06:29 den 6 april 2007, 4 dagar över beräknat datum

vaknade jag med ett ryck! Det där! Det var en värk! Hade haft någon förvärk så där någon vecka tidigare, men inget ordentligt , det hade gått över så snart jag ställt mig i duschen, och min största fasa var att jag inte skulle känna skillnad på förvärk och riktig värk. Men det gjorde jag! Hur kunde jag någonsin tvivla?

Låg kvar i sängen och försökte vila lite, det har man ju läst att man ska göra, men hur lätt var det då? Inte lätt alls vill jag påstå, då värkarna kom med 10 minuters mellanrum och de var kraftiga!

Sambon jobbade natt, och hade inte ens slutat än, men jag tänkte vänta hem honom innan jag berättade för honom. Något kunde han väl ändå få veta face to face. (För er som inte vet, så fick han gravidbeskedet över telefon!) Gick upp, åt en ordentlig frukost, för med så här regelbundna värkar skulle jag väl ändå få snusa bebisnacke rätt snart? My bad.. Strax efter 07 kom sambon hem, ser mig sittandes i vardagsrummet och bara fryser till. "Hoppas du har fått sovit något i natt, för nu är det något på gång!" Säger jag glad som en lärka.

Han sitter uppe med mig ett tag, men sen säger jag åt honom att gå och lägga sig för att vila, han hade haft en ganska jobbig natt på jobbet. Och varför skulle han sitta och titta på mig? Jag ville ha en pigg karl när det väl skulle bli dags så jag lovade att väcka honom om något ändrade sig. Lade mig jag också, men jag kunde inte somna.. inte ens slumra. Låg på soffan och slötittade på tv, men kunde bara fokusera på att något var på gång, låg med tv-dosan i ena handen och klockan i andra! Äntligen!
 
Vid lunch gick jag på toaletten och när jag torkade mig så var den där: Den beryktade slemproppen. Utbrister "ja nu jävlar!" Går ut och väcker sambon och säger åt honom att jag tänkte ringa förlossningen för att höra vad jag skulle göra nu. "Ja, det låter verkligen som om något är på gång. Men stanna hemma ett tag till du. Tills du känner att du inte klarar det längre hemma". Vid 17 åkte vi in. Första gången. Suck. Bara öppen 2 cm. Trodde ju att jag skulle vara klar snart! Fick värktabletter och så fick vi åka hem igen. Sambon gick för att köpa varsin kebab. "med ris på min!" hann jag säga innan han gick . Här skulle kolhydratladdas! Jag skulle ju föda barn i natt! My bad..

kl 21 åker vi in igen. Värkarna kommer var 4 minut. Barnmorskan som kommer in är en kund från jobbet där jag jobbar. Pinsamt värre! Där fick jag ligga o fläka upp benen för henne. Min enda tanke var "har du ica-kort?!" Fortfarande bara öppen 2 cm. Min lilla tjej hade inte bråttom hon inte. Vi fick stanna kvar ändå, för att jag hade så ont. Fick ännu mer värktabletter och bricanyl för att kunna sova, och vi skrevs in på ett förlossningsrum med orden "kommer det in någon mer akut så får vi flytta er till bb istället"

Sov väl lite grann, inte så lätt när man väcks var 5:e minut av värkar. På morgonen mår jag jättedåligt pga bricanylen jag fått. Alldeles darrig hela jag. Mår illa. Blir ledsen, vad skulle jag få så starka tabletter för? Det värsta jag vet är att må dåligt. Men det var tydligen vanligt. Vid 16 tiden säger de åt oss att gå ut och gå för att snabba på det hela. Kom utanför byggnaden och några steg till, men sen gick vi tillbaka in.. Ville inte röra mig alls! Bara kura ihop mig i fosterställning i min säng. Och hur lätt är det egentligen att gå när magen drar ihop sig och hela kroppen bara vill rulla ihop sig till en boll. Måste ha sett bra roliga ut! :)

På kvällen är det olidligt och jag släpper på allt och storgrinar. En undersköterska kommer in och hämtar mer värktabletter. Jag vill inte ha mer värktabletter nu, tänkte jag, jag vill ha ut min bebis! Jag får bada i alla fall. Men jag blev så besviken på badkaren. Hade ju tänkt att sambon skulle bada med mig. Blev inget med det. Fick ju knappt plats själv med min jättemage. Där låg jag och förbannade vården för alla indragningar som gjorde att jag inte fick ligga i ett badkar där vattnet åtminstone kunde täcka min mage! Det var ju den som gjorde ont!

Sen kommer en barnmorska in och frågar vad jag vill ha för smärtlindring nu. Vaddå, tänkte jag, allt står ju i mitt brev. Ge mig bara det jag skrivit så är jag nöjd. Då hade jag redan provat och ratat lustgasen. Hela ansiktet domnade på mig och jag blev inte alls "nykter" så fort jag andades vanlig luft som alla sa att man blev. Obehagligt. Sambon kliver in och säger att jag inte vill ha sterila kvaddlar i alla fall. Då tittar bm på honom med ett "lilla gubben, lägg dig inte i det här"- uttryck i ögon o röst och säger åt honom att "det var hon faktiskt tvungen att fråga mig om". "ja men ge mig epiduralen då!" väser jag.

Hon går och ringer på en narkosläkare. Sambon är irriterad på henne och så är jag. Ligger bara och hoppas på att någon annan ska förlösa mig! Narkosläkaren kommer, och han var så rar! Berättade precis vad han skulle göra och så börjar han göra ordning sig. Då flörtar barnmorskan med honom! Så där riktigt fjortisaktigt. Jag blir så förbannad, men biter mig i läppen. 20 minuter efter att narkosläkaren gått, släpper värken! Himmelriket! Jag blev som en helt ny människa sa sambon. Själv minns jag att jag sa till läkaren att jag sympatiserade med kvinnan som ville gifta sig med sin narkosläkare!

Sover tre timmar tills jag vaknar av att något nytt händer i kroppen. Måste gå på toaletten. Men känner inte mitt högra ben! Väcker sambon försiktigt som studsar upp ur sängen och ringer på en usk:a. Han får hjälpa mig till sittandes i sängen, men så släpper han och då tippar jag! Låångsamt! Kändes väldigt konstigt och lite läskigt. Ångrade EDA:n då, precis som jag ångrade värktabletterna och bricanylen. Varför var jag tvungen att använda sånt!  Sambon fick hjälpa mig in på toaletten och att sätta mig ner på toasitsen. Här finns inga som helst hemligheter längre.. Blir undersökt när jag väl är tillbaka på rummet, jodå. Öppen 8 cm nu. Men samtidigt som jag blev glad att något äntligen händer så började det kännas hopplöst. Skulle jag aldrig få öppnas till 10 cm? Till råga på allt hade de en planch på väggen med hål som visade hur stora olika centrimeteröppningar var. Kändes lagom upplyftande att stirra på den, snart 48 timmar senare.

Klockan 06:00 går vattnet. "Antingen kissade jag på mig just, eller så gick vattnet" sa jag till Sambon. Usk:an fick komma in igen. Skulle hämta Barnmorskan. Hon kom inte. Ringde igen. Hon kom inte nu heller. Säger till sambon att jag ger mig fan på att hon väntar på att dagspersonalen kommer för att få slippa oss. Mycket riktigt. Kl 07 kommer ny personal in. Och bara av att se den barnmorskan i ögonen kände jag nya krafter strömma in i mig! Den andra barnmorskan kommer in för att önska lycka till. "ja tack du.. " morrar jag. 

Den nya barnmorskan undrar varför jag inte fått in någon cd-spelare på rummet, det stod ju i brevet att jag ville ha en ? Eh.. ja. just ja! Det hade jag helt glömt bort. Sambon sätter igång datorn och startar musiken jag valt ut. Hon kollar mig under tiden. ÄNTLIGEN, 10 cm! och nu känns det verkligen att någon vill ut! Hon får tömma blåsan på mig först dock. Huvudet hade varit så långt nersjunket att jag inte kunnat gjort det själv när jag var på toa.

De ställer ordning sängen, hon sjunger med i sångerna och smånynnar lite. Kändes oerhört skönt att det inte var den andra som fick ta hand om mig. Börjar med att jag får stå på knä i sängen. Underbar ställning, hade velat stå så hela tiden. Barnmorskan försöker sätta på bälte runt magen för att höra hjärtljuden, men hon hittar inte "lilla bus" någonstans. Hela tiden skriker min kropp "krysta, KRYSTA DÅ!!" men nej. Jag FICK inte. Ni som inte fått barn, föreställ er ur det känns att inte få göra något som hela kroppen bara skriker om. Det går inte. Det var helt.. galet! Hon ska då sätta de elektroder mot lilla bus huvud. Då hon utbrister "OJ! Där hade vi ju ett huvud! Nästa gång, då krystar du!" ÄNTLIGEN ! Igen. (tror det var jag och Gert Fylking då ) och jag krystar och jag krystar. Men inget verkar hända. Tycker jag då. Sambon står vid mitt huvud och baddar min panna, och håller min hand. Undersköterskan baddar min rygg. När jag står där med a***t i vädret kommer det in en annan usk:a. Kan ni gissa?! Jodå, ännu en kund från jobbet.. "hej hej" liksom . Skumt.  Men hon går rätt snart.

Musiken tystnar. Beordrar sambon att sätta på den igen. "Vad vill du höra då?" frågar han, söt som han är. "Jag skiter i vilket, bara det inte är Westlife" Han vänder på sig, jag får en värk, han bara sätter på nåt och det blev.. tadaa: Westlife. Det var en jobbig värk
 
Får lägga mig på sidan. Ingen bra ställning. Och hur fasen vänder man sig på smidigaste sätt när det känns som en melon mellan benen? tillslut hamnar jag då ändå i halvsittande ställning. Musiken är fortfarande på.

Vid ett tillfälle kör jag naglarna i Sambons hand. Aj, viskar han, och byter hand. Jag tänkte då vara lite rolig och skämta lite. (Vem f*n kommer på att skämta när man är på G att klämma ur sig en unge?!) ut kommer meningen from Hell. "Det kan du gott ha!" Och en sekund där bara tittade vi på varandra och jag tror att både jag och sambon väntade på att huvudet skulle börja snurra på mig. Barnmorskan bara skrattade åt mig.  medan jag trött försökte förklara mig.. "det skulle vara ett skämt!" Jag ville ju inte låta som en bitch!
 
Vid något tillfälle kände jag bara att jag inte orkade mer. Det var en smärta jag aldrig kunnat förbereda mig på att föda barn. Hur mycket föda barn böcker jag än hade läst! Men min underbara barnmorska hjälpte mig dock hela tiden, och använde även varma omslag. Underbar känsla! Vet inte om man brukar göra så, annars kan jag verkligen rekommendera det!

Tillslut, kl 09:36, behagade vår lilla bus att komma ut! 52 cm lång, 3705g och 6 dagar över beräknat datum. Såg direkt att det var en tjej. Blev inte förvånad alls, Jag hade ju vetat det hela tiden.. Barnmorskan (eller om det var undersköterskan, jag minns inte riktigt.. det är liksom lite.. suddigt här) säger åt Sambon att sätta sig om han vill. "Nej, det är bra jo jag tror jag sätter mig" säger han utan att andas  (och vet du? All smärta är som bortblåst)

När hon kommer upp på min mage är hon alldeles inbäddad, hon hade så mycket hår och för att hon inte skulle blir kyld fick jag lyfta på värmefilten för att se vem hon var. Och hon tittade tillbaka .. "heej" snyftar jag.. "hej Alicia" viskar jag tyst. Vi hade ju inte bestämt nåt namn än. Och var kom Alicia ifrån? Vi hade ju pratat om Alva och Mira? "Är det inte en liten Alicia,  älskling" viskar jag till Sambon. "jo" är allt jag får till svar.

Så bryter barnmorskan vårat moment och frågar vilken låt hon föddes till. Efter ett par sekunder fattar jag vad hon menar. Musiken är fortfarande i full gång. "With arms wide open med Creed" svarar jag hur klart som helst. Återigen skrattar hon.

Blir sydd med 2 stygn. Helt okej..

Vår underbara usk:a kommer in med världens finaste frukostbricka efter det att hon vägt och mätt Alicia, och Sambon har fått klä på henne hennes första kläder. (och den där fula hjälmen! Stackars barn.. hon har väl fått väl men för livet för att man tvingade på henne en sån där   ) Lite försynt säger hon att hon tog sig friheten att ställa på yoghurt också, bara för att jag sagt att jag var vrålhungrig. Det var den bästa frukosten jag fått i mitt liv!

Sen somnar vi som stockar både sambon och jag. Jag först efter att ha gråtit en skvätt. Hon var så vacker! Så liten och så vacker.. mitt hjärta kändes som om det skulle sprängas och jag blev förvånad över att de känslorna skulle komma så fort..

Hur jäkligt det än kändes, och hur ont det än gjorde, var det verkligen värt det! Nu sådär en 10 månader senare, kan jag redan tänka mig att skriva en sån här berättelse igen!

Måste komma på ett bra sätt att komma ihåg att lägga upp den här länken:


Har ni några tips? :)

Btw så har jag härmed gått ner till 1 kg under vad jag vägde när jag skrev in mig på MVC. Det är alltså -19 kg allt som allt på snart 10 månader. Bara lite till nu. Sen får jag vara nöjd. :)


(Observera att 14 kg av dessa tappade jag i samband med förlossningen. Jag har alltså inte gått på en superdiet )

Hej, mitt namn är Gin, och jag är ytlig.

Jag tror att alla människor är ytliga, vare sig vi erkänner det eller inte. Jag menar, t om de som sitter med svart hår och utsmetad kajal på torget.. de har lagt ner tid på sitt utseende. De är ju sällan, eller aldrig, som man ser någon som verkligen sticker ut, även i de gängen. Tänker.. typ helgon.net
 
Det jag har funderat på, kom jag på igår. Var och hälsade på en väninna på hennes jobb. J är alltid snygg! Och säger hon tvärtom, så har hon fel. Vad hon än gör är hon snygg. Hon behöver inte ens göra ordning sig så är hon snygg! Hon var snygg när hon var gravid, hon var snygg när hon just fått barn och nu.. nu är hon skitsnygg! Alltid fin i håret, nya kläder, häftiga kläder, armband, örhängen, smink. (hennes syrra har samma snyggo- gener! Vad orättvist livet är ibland)  Själv fattar jag inte riktigt hur hon har tid att göra sig så snygg varje dag? Jag hinner knappt duscha varje dag =/

Innan jag fick barn, byggde jag naglar som alltid målades i två olika färger eller var enkelt eleganta med fransk manikyr (även om den amerikanska manikyren är något snyggare.. inte lika vit. Så - där fick ni dagens tips av mig *ler* ). Använde örhängen (blev känd på jobbet som hon med de stora örhängena) halsband. Köpte nya kläder så snart vi skulle på krogen. Det var lika naturligt att sätta på sig detta, som att borsta tänderna på morgonen! Nu.. ja, här sitter jag i ett par trasiga jeans med målarfläckar på, och en hockeytröja.. Håret har växt ut så jag har ingen frisyr att tala om längre. Utväxten är a la White trash och det blir inte ens fint i hästsvans längre! och då är det illa!
 






Sminkar mig gör jag nästan aldrig längre heller. Eller jo, det gör jag. Men jag som har en sminkväska från Make Up Store som jag lagt åtskilliga tusenlappar på.. ja den bara ligger och dammar igen nu. Alla mina glitterögonskuggor, läppstift, läppennor, kristaller.. de bara ligger där - ensamma - övergivna. Redan som 10 åring stod jag i syrrans sminkväska och rotade, lekte mig fram till olika make uper. (shh, säg det inte till henne bara) Och det höll i sig - ända till nu. Lite concealer, rouge och mascara.. Om jag mot förmodan får för mig att sminka mig lite extra, känner jag mig som en transa på crack!

står just nu och domderar i den delen av köket. Det ska bli ugnsbakade potatisklyftor, (egengjorda), marinerad fläskfilé och tsatziki. Ibland är han inte dum att ha den där karln ;-) Själv sitter jag här och låtsas läsa recept.. hihi.

Mår fortfarande konstigt. Men hoppas det går över snart.. hatar att inte vara på topp!

Skulle ju bättra mig med bloggandet skrev jag ju sist, men jag vet inte vad jag ska skriva om riktigt.

Nu måste jag tydligen hjälpa till här hemma med! Men jag måste bara säga : jag älskar vår diskmaskin! Äntligen har vi ett kök som inte alltid blir belamrat med disk så snart man gjort något!

Jaja, hjälpa till var det. Plocka ur diskmaskin, duka, tända lite ljus för att sedan avslutas med middag och så chips framför en film! Idag blir det National Treasures 2. Hoppas den är lika bra som ettan..

känt mig lite låg de sista dagarna. Vet inte varför, det bara blir så ibland. Och då tappar jag allt intresse för vad dator heter. Därför har jag inte uppdaterat på länge. Ber om ursäkt för det. Ska skärpa till mig nu :)

Mår lite illa idag.. det kommer och går i vågor. Och nej, jag är inte gravid igen!! Man får ju inte vara kvinna i fertil ålder utan att vara gravid om man är illamående utan magsjuka, men så är alltså inte fallet :)

Men om man bortser från det och den tråkiga, nej tragiska, nyheten om Heath så då så har morgonen faktiskt varit bra. På mobilen hade skosoet skrivit och frågat hur jag mår. Hon vet att jag kan försvinna om något hänt eller om jag är i en svacka. Blev glad över att hon tänkte på mig. När jag slog på radion var första låten jag hörde den här,



och trots sjuk text så kunde jag inte låta bli att dansa! Underbar rytm. Sen ringde telefonen, en av mina vänner som också har barn, men som jobbar nu. Hon hade tagit åt sig av mitt blogginlägg om vänner, men jag sa att det inte var riktat åt henne. Hon och jag har ju faktiskt träffats flera gånger trots att hon jobbar. :)

Hon berättade att hon brukar läsa bloggen men sällan kommentera, men att hon gillar hur jag skriver. Att jag skriver roligt och att hon kunde känna igen sig och skratta högt ibland. Då blev jag glad och det värmde mitt hjärta att höra. <3 Jag gillar ju att skriva. Har skrivit sen barnsben, men det har blivit mindre och mindre med åren. Kanske skulle ta upp planerna på att skriva en bok, igen? Haha..