Honungsvatten och bebissjuka
Usch, jag hatar hosta. I natt har jag hostat sönder halsen så nu sitter jag med en stoor kopp varmt honungsvatten för att lindra lite..
Skulle få besök av ett par vänner som har en nästan alldeles färsk "nyföding" hemma! 19 dagar stor är han, om jag räknat rätt så här på morgonen. Vill så gärna träffa dem. Dels för att jag egentligen bara träffat mannen i förhållandet, men pratat genom blogg och familjeliv med "frua", så det skulle ju vara roligt att träffa henne IRL med. Men jag erkänner att deras lilla Viggo faktiskt är huvudattraktionen! :) Vi får ringa till dem så får de bestämma hur de vill göra, om de vill komma trots att jag hostar, eller om de vill vänta. Hoppas de vågar komma ändå så jag får spä på min bebissjuka lite mer..
När jag berättar för folk att jag är bebissjuk får jag alltid frågan om jag och sambon "vill ha syskon eller jobbar på att få" syskon till Al. Men så är inte fallet! Inte än.
Det jag har kommit till nu 10 månder senare, är känslan av hur mysigt det var att vara gravid! Hur det var att få plusset, första ultraljudet, första sparken jag kände, första sparken sambon kände. Bädda spjälsängen, köpa vagnen, packa bb-väskan. Första allt! Men mest längtar jag efter känslan som var när hon äntligen kom ut och lades på min mage! De få sekundernas känsla, kommer jag jaga hela livet! Inte ens att se en kvinna vråla av smärta i programmet "sjukhuset" får mig att tappa sugen. Utan jag sitter bara och tänker "åh, vad härligt!"
Men.. jag erkänner att jag nog förträngt graviditeten hur den var efter v 33 där någonstans. Jag längtar inte efter foglossning, inte kunna knyta skorna, nattvak och inte få sova. Amma, tappa sin identitet, amma, leta efter sin identitet, inte få sova, ovissheten om jag gör rätt. Amma.. och ja just ja, skrev jag "inte få sova" ;)
nu överdriver ju den här lite.. att få sova 5 timmar i sträck vore ju najs med :)
Skulle få besök av ett par vänner som har en nästan alldeles färsk "nyföding" hemma! 19 dagar stor är han, om jag räknat rätt så här på morgonen. Vill så gärna träffa dem. Dels för att jag egentligen bara träffat mannen i förhållandet, men pratat genom blogg och familjeliv med "frua", så det skulle ju vara roligt att träffa henne IRL med. Men jag erkänner att deras lilla Viggo faktiskt är huvudattraktionen! :) Vi får ringa till dem så får de bestämma hur de vill göra, om de vill komma trots att jag hostar, eller om de vill vänta. Hoppas de vågar komma ändå så jag får spä på min bebissjuka lite mer..
När jag berättar för folk att jag är bebissjuk får jag alltid frågan om jag och sambon "vill ha syskon eller jobbar på att få" syskon till Al. Men så är inte fallet! Inte än.
Det jag har kommit till nu 10 månder senare, är känslan av hur mysigt det var att vara gravid! Hur det var att få plusset, första ultraljudet, första sparken jag kände, första sparken sambon kände. Bädda spjälsängen, köpa vagnen, packa bb-väskan. Första allt! Men mest längtar jag efter känslan som var när hon äntligen kom ut och lades på min mage! De få sekundernas känsla, kommer jag jaga hela livet! Inte ens att se en kvinna vråla av smärta i programmet "sjukhuset" får mig att tappa sugen. Utan jag sitter bara och tänker "åh, vad härligt!"
Men.. jag erkänner att jag nog förträngt graviditeten hur den var efter v 33 där någonstans. Jag längtar inte efter foglossning, inte kunna knyta skorna, nattvak och inte få sova. Amma, tappa sin identitet, amma, leta efter sin identitet, inte få sova, ovissheten om jag gör rätt. Amma.. och ja just ja, skrev jag "inte få sova" ;)
nu överdriver ju den här lite.. att få sova 5 timmar i sträck vore ju najs med :)
Kommentarer
Trackback
