Kärlek i natten..
För 4 månaders sen.. (ja, ta och ge några dagar) så kom vår lilla solstråle till oss.. Och hon är det vackraste och finaste ni någonsin kan tänka Er! 4 månader av spruckna nätter, skratt och tårar och oändlig kärlek..
Nu har hon börjat skratta och "prata" och det värmer en ända in i själen att få hennes leende på morgonen när man kommer fram till hennes säng för att ta upp henne. DET är äkta lycka som skiner från hennes ansikte då. "MIN mamma!" eller "MIN pappa!" =)
Och att höra skrattet som bara bubblar ända från tårna på henne när man busar.. *myser*
Men visst, att ha barn är inte bara en dans på rosor. Det finns dagar då man sitter i soffan som en annan zombie då man för andra gången bytt av med sambon för att hon bara skriker och inte alls är nöjd. Eller är övertrött.. Och jag har aldrig känt sådan frustration någonsin i hela mitt liv som jag gör när mitt barn skriker och jag inte vet vad jag ska göra! Det är fruktansvärt! Eller då hon gråter så tårarna kommer.. Det skär i ett mammahjärta att se. Och man gör allt i sin makt för att hon ska bli glad igen..
Ibland kan jag bara ligga och titta på henne när hon sover. Tänk att hon är en perfekt blandning av mig och Sambon. Smeker försiktigt hennes hår, och hon suckar lätt över att man stör henne när hon sover. DÅ värker hjärtat av kärlek. Jag trodde aldrig att man kunde älska någon så här mycket..
Och känslan när hon kom upp på min mage är obeskrivbar..! och nu är hon redan så stor.. Det där lilla knytet som lades på min mage, alldeles hjälplös och skrikandes. Eller skrek hon ens? Jag minns inte. Allt jag minns är hennes mörka ögon som såg upp på mig. Så visa, som om hon visste livets alla hemligheter.. Hennes små fingrar och små fötter. Knappast större än en tumlängd.
Nu ÄNTLIGEN förstår jag något som jag ALDRIG i mitt liv hade kunnat föreställa mig att förstå: min egen mamma och pappa... tänk att det krävdes att jag själv fick barn för att jag skulle förstå allt de gjort mot mig, eller ska jag kanske säga för mig?
Jag kommer att göra ALLT för mitt gullhjärta. Det finns _ingenting_ jag inte skulle göra..
Nu har hon börjat skratta och "prata" och det värmer en ända in i själen att få hennes leende på morgonen när man kommer fram till hennes säng för att ta upp henne. DET är äkta lycka som skiner från hennes ansikte då. "MIN mamma!" eller "MIN pappa!" =)
Och att höra skrattet som bara bubblar ända från tårna på henne när man busar.. *myser*
Men visst, att ha barn är inte bara en dans på rosor. Det finns dagar då man sitter i soffan som en annan zombie då man för andra gången bytt av med sambon för att hon bara skriker och inte alls är nöjd. Eller är övertrött.. Och jag har aldrig känt sådan frustration någonsin i hela mitt liv som jag gör när mitt barn skriker och jag inte vet vad jag ska göra! Det är fruktansvärt! Eller då hon gråter så tårarna kommer.. Det skär i ett mammahjärta att se. Och man gör allt i sin makt för att hon ska bli glad igen..
Ibland kan jag bara ligga och titta på henne när hon sover. Tänk att hon är en perfekt blandning av mig och Sambon. Smeker försiktigt hennes hår, och hon suckar lätt över att man stör henne när hon sover. DÅ värker hjärtat av kärlek. Jag trodde aldrig att man kunde älska någon så här mycket..
Och känslan när hon kom upp på min mage är obeskrivbar..! och nu är hon redan så stor.. Det där lilla knytet som lades på min mage, alldeles hjälplös och skrikandes. Eller skrek hon ens? Jag minns inte. Allt jag minns är hennes mörka ögon som såg upp på mig. Så visa, som om hon visste livets alla hemligheter.. Hennes små fingrar och små fötter. Knappast större än en tumlängd.
Nu ÄNTLIGEN förstår jag något som jag ALDRIG i mitt liv hade kunnat föreställa mig att förstå: min egen mamma och pappa... tänk att det krävdes att jag själv fick barn för att jag skulle förstå allt de gjort mot mig, eller ska jag kanske säga för mig?
Jag kommer att göra ALLT för mitt gullhjärta. Det finns _ingenting_ jag inte skulle göra..
Kommentarer
Postat av: dahl
Tack för det!! Va glad ja blir att du gillar den =)
Va fint du skrivit om din kärlek till ert barn.. *ler* Det är nog så att man först måste blir en förälder för att förstå en förälder :P
Postat av: Marie
Nu fick du mig att gråta när jag läste det här inlägget ju!
Postat av: Sara
Oj du förstår då bra mkt mer än vad jag gör. Dessutom var jag än av dom som inte kände ngt speciellt när han kom upp på magen..
Jag var nog mest glad att graviditeten var över. :-)
Trackback
